Att röka, eller sluta röka? Varför är det så svårt? Foto: Fotolia

I JAMA Psychiatry presenteras en studie där forskare tittat på en tänkbar markör som kan bidra till att förklara varför vissa lyckas sluta röka.
Studien bygger på att nikotin-acetylkolinreceptorer (nAChR) uppregleras vid rökning. Det finns en vanlig undertyp av receptorerna, α4β2*, och man har undersökt i vilken utsträckning de är uppreglerade och om detta kan kopplas till rökstopp.
De undersökta var 81 friska individer med en genomsnittsålder på 40 år som rökte 10 till 40 cigaretter per dag. Till exklusionskriterierna hörde bland annat substansmissbruk och behandling med psykofarmaka. Deltagarna undersöktes i PET-kamera före ett tio veckor långt rökavvänjningsprogram. Hälften av deltagarna i programmet gavs nikotinplåster och den andra hälften placebo, och samtliga följdes löpande av läkare. Deltagarna fick efter programmet uppge om de lyckades avhålla sig från att röka (minst sju dagar i sträck). För att verifiera uppgifterna undersöktes kolmonoxidhalten i utandningsluften. Gränsen för rökstopp var satt till <3 ppm.
I behandlingsgruppen (nikotinplåster) lyckades 34 procent uppnå rökstopp, i kontrollgruppen 15 procent. Lägre uppreglering av nAChR visade sig vara kopplad till ökad sannolikhet för rökstopp. Detta noterades både i gruppen som fått nikotinplåster och i placebogruppen.  Sambandet står sig även efter att man justerat för antal rökta cigaretter och vilket »sug« efter nikotin individen uppgett.
Författarna konstaterar att α4β2* nAChR är en biologisk markör som ger information om någon har bättre möjlighet att sluta röka.
Att använda PET-kamera för att prognostisera en individs möjlighet till rökstopp är naturligtvis orimligt i praktiken, men förhoppningsvis kommer det att utvecklas enklare metoder att mäta uppregleringen av dessa receptorer och kanske utveckla behandlingar baserat på dem.