Att många patienter med schizofreni också har tvångssyndrom (OCD) är välkänt, men i vilken grad ökar risken för schizofreni hos individer med OCD, och kan det finnas anledning att följa dessa extra noga avseende psykotiska symtom? Det har en grupp forskare undersökt i en studie som presenteras i JAMA Psychiatry. Studien bygger på ett nationellt danskt material med tre miljoner danskar födda mellan 1955 och 2006 vilka följts fram till 2012. Under den perioden, som omfattar drygt 45 miljoner personår, diagnostiserades 30 566 med schizofreni eller schizofreni-spektrumsjukdom (vilket innebär att 0,5 procent av samtliga individer fick diagnos). Det visade sig att bland individer som redan fått diagnosen OCD var risken sju gånger så hög att senare få diagnosen schizofreni. Risken för en sjukdom i schizofrenispektrumet var ökad med närmare sex gånger. Siffrorna är justerade för bland annat kön, ålder och föräldrarnas ålder när individen föddes.
Intressant nog var schizofrenirisken för barn till individer med OCD ökad, även om föräldern inte fått en schizofrenidiagnos. Intressant är också att risken för schizofreni inte ökade i samma utsträckning för individer med andra psykiatriska diagnoser som debuterar tidigt i livet, såsom ADHD, bulimi och autism. Av någon anledning sticker således OCD ut när gäller schizofrenirisk. Författarna konstaterar att OCD sannolikt inte ska ses som en följd av schizofreni eller antipsykotisk medicinering, utan i stället som en möjlig föregångare (precursor) som skulle kunna bidra till sjukdomsutvecklingen. Överlappande genetiska riskfaktorer skulle kunna vara bidragande, spekulerar författarna. Förekomst av OCD hos patienter med schizofreni är kopplad till sämre prognos: ju tidigare sjukdomsdebut, desto fler fall av sjukhusinläggning, mer negativa symtom och fler självmordsförsök. Färska studier visar att mellan 10 och 20 procent av alla schizofrenipatienter även har OCD.
