Att en tidskrift som Lancet tar upp en bantningsstudie hör inte direkt till vanligheterna. I Lancet Diabetes & Endocrinology har en grupp forskare från Australien undersökt om det är vanligare att individer som snabbantar går upp i vikt efter bantningskuren jämfört med individer som bantar under en längre period.

Sammanlagt 204 deltagare, varav 153 kvinnor, mellan 18 och 70 års ålder och med ett BMI på 30–45 ingick. Dessa lottades till ett bantningsprogram på antingen 12 eller 36 veckor, och båda programmen siktade på en viktnedgång på 15 procent. Det kortare programmet var intensivt; kaloriintaget begränsades till 800 kcal per dag. I 36-veckorsprogrammet minskades i stället deltagarnas normala dagliga intag med 500 kcal. De individer som uppnådde minst 12,5 procents viktnedgång under de 12 respektive 36 veckorna gick in i en ny fas där de följdes under närmare tre år (144 veckor) för att se om de behöll den lägre vikten.

Det visade sig att 81 procent av snabbantarna efter avslutat program lyckades klara en viktnedgång på 12,5 procent jämfört med 50 procent för dem som genomgått 36-veckorsprogrammet. Under de följande närmare tre åren återfick däremot de flesta i båda grupperna de kilon de lyckats tappa under bantningsperioden – i genomsnitt runt 70 procent av den vikt de bantat bort. I detta avseende noterades ingen skillnad mellan 12-veckors- och 36-veckorsgruppen.

Det brukar ofta hävdas att de kilon som bantas bort snabbt också återkommer snabbt, men studien visar att så inte tycks vara fallet. Undersökningen har blivit mycket uppmärksammad medialt, vilket naturligtvis inte är ovanligt med bantningsstudier. Många medier har lyft fram att »snabbantningen var minst lika bra som långsam bantning«. Det är ett sätt att se på saken. En mer rättvisande tolkning är dock att båda metoderna var dåliga, men att snabbantningen var »något mindre dålig« – det var ju fler snabbantare som klarade den initiala viktnedgången. Men av de deltagare som från början lyckades gå ner i vikt under pågående program var det alltså bara en minoritet i båda grupper som lyckades hålla den lägre vikten i tre år; de allra flesta återgick till sin normala vikt.