Centralisering av alla svårt skadade till traumacentrum anses kunna öka kvaliteten och också långtidsöverlevnaden enligt flera studier, främst från USA. I början av 2012 etablerades traumanätverk också i England.

I ett försök att utvärdera effekten av detta gjordes en observationsstudie med fyra traumacentrum i regionen West Midlands med 2,7 miljoner invånare. Studien gjordes 200 dagar före och efter etableringen 2012, och data extraherades från Trauma Audit and Research Network.

Antalet svårt skadade som centraliserades till de fyra traumacentren ökade från 442 till 1 326, vilket innebar att man i snitt ökade från 2,2 skadade till 6,6 per dag. Det skedde en signifikant ökning av medelåldern, och proportionen penetrerande skador ökade från 1,8 till 4,1 procent. Däremot noterades inga skillnader i fördelningen av t ex fallskador (ca 48 procent) eller trafikolyckor (ca 37 procent). Som förväntat minskade antalet skadade som överfördes sekundärt från andra sjukhus.

Resursbehoven ökade på de fyra traumacentren, där antalet skadade som behövde operation hade en tendens till ökning från 50,2 till 55,0 (P = 0,083), men på grund av det ökade patientantalet ökade antalet operationer från 1,7 till 6,2 per dag. Likaså ökade det absoluta antalet sjukhusdagar för traumapatienter med 188 procent, från 7 910 till 22 772.

Centraliseringen hade ingen påverkan på det genomsnittliga antalet intensivvårdsdagar och sjukhusdagar eller på överlevnad. Det sistnämnda bedöms kunna bero på att utvärderingen gjorts väldigt tidigt efter etableringen av traumacentrum, och att man bl a i USA noterat att effekten på mortalitet inte kommer förrän flera år senare. En signifikant ökning av antalet patienter som kunde klassas som »good recovery«, från 55,5 till 62,3, kunde man däremot notera.