Estradiolmolekyl. Bild: Molekuul.be/Fotolia/IBL

Det har föreslagits att långtidsterapi med hormoner vid tiden kring menopaus ökar risken för ovarialcancer. En metaanalys publicerad i Lancet har undersökt användningen av hormonterapi vid menopaus och risken för ovarialcancer utgående från data i 52 epidemiologiska studier (17 prospektiva, 35 retrospektiva), publicerade mellan 1998 och 2013 [1]. 

Postmenopausala kvinnor som diagnostiserats med malign eller potentiellt malign epitelial eller icke-epitelial ovarialcancer definierades som fall i den retrospektiva granskningen, medan kontrollerna utgjordes av postmenopausala kvinnor i studierna utan ovarialcancer eller med genomgången ooforektomi. 

Risken för ovarialcancer var signifikant högre bland kvinnor som någon gång använt sig av hormonterapi vid menopaus än bland dem som inte gjort det (relativ risk [RR] 1,20; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,15–1,26; P < 0,0001 i de prospektiva studierna, och RR 1,14; 95 procents KI 1,10–1,19; P < 0,0001 för alla studierna sammantagna).

Under uppföljningstiden insjuknade 12 110 postmenopausala kvinnor från de prospektiva studierna i ovarialcancer. Drygt hälften av dem (6 601 personer) hade använt hormonterapi under en medianbehandlingstid av 6 år. Bland kvinnorna som vid tiden för studien stod på hormonterapi ökade risken att insjukna i cancer även i de fall då behandlingen pågått i mindre än 5 år (RR 1,43; 95 procents KI 1,32–1,56; P < 0,0001). När pågående eller nyligen avslutad hormonterapi (oavsett behandlingslängd men < 5 år före cancerdiagnosen) kombinerades blev RR 1,37, 95 procents KI 1,29–1,46 och P < 0,0001. Hos dem som slutat med hormonterapi minskade risken successivt ju längre tid som förflutit sedan behandlingsstopp, men en liten förhöjd risk kvarstod ännu 10 år efter terapistopp för serös tumör (RR 1,53; 95 procents KI 1,40–1,66; P < 0,0001) och endometrioid tumör (RR 1,42; 95 procents KI 1,20–1,67; P < 0,0001).  

Hos dem med pågående eller nyligen avslutad hormonbehandling (mindre än 5 år tillbaka i tiden) skilde sig den relativa risken för ovarialcancer inte signifikant mellan dem som använt hormonpreparat innehållande östrogen enbart och dem som fått kombinationspreparat med såväl östrogen som progestagen. Ingen skillnad i relativ risk fanns heller mellan kvinnor som startat sin hormonbehandling innan de fyllde 50 år, eller först i 50-årsåldern.

De förhöjda riskerna som uppmättes i den här studien kan mycket väl helt eller delvis bero på ett orsak–verkan-samband, enligt författarna. Om så är fallet innebär det att 5 års hormonbehandling av kvinnor från 50 års ålder leder till att en extra kvinna insjuknar i ovarialcancer per 1 000 behandlade. Vid typisk prognos torde det resultera i cirka ett extra ovarialcancerrelaterat dödsfall per 1 700 behandlade. 

Någon förändring avseende förskrivning av hormonbehandling lär dock denna studie inte leda till då andra samband, exempelvis med hjärt–kärlsjukdom och bröstcancer, är betydligt starkare och redan kända. Den globala riskskattningen kommer därmed troligen inte att påverkas nämnvärt, poängterar forskare vid National Institutes of Health i en anslutande kommentar [2].