Syftet med fosterdiagnostik är att få information om fostret under pågående graviditet. I dag erbjuds gravida kvinnor ett KUB-test (kombinerat ultraljud och biokemiskt test), där man genom ultraljudsundersökning och hormonanalys av blodet beräknar sannolikheten för kromosomavvikelser hos fostret. Hos kvinnor med hög risk kan testet kompletteras med ett invasivt test i form av fostervattenprov, vilket dock innebär en ökad risk för missfall.

En ny metod för icke-invasiv fosterdiagnostik utnyttjar det faktum att cellfritt foster-DNA, cfDNA, finns i den gravida kvinnans blod och kan analyseras avseende genetiska egenskaper hos fostret. Tidigare studier har visat att analys av cfDNA är en effektiv metod för att identifiera kromosomavvikelser vid högriskgraviditeter, men få studier har jämfört detta test med standardmetoder för screening i en normalpopulation.

I en stor internationell studie vid 35 olika centra deltog över 15 000 gravida kvinnor, med den genomsnittliga åldern 30,7 år. Kvinnorna genomgick i graviditetsvecka 10–14 både standardscreening för kromosomavvikelser, i form av KUB-test, och cfDNA-test [1]. För KUB-testet definierades ett positivt resultat som en risk för trisomi 21 på minst 1/270, och för cfDNA-test räknades en risk på minst 1/100 som hög. Studiedeltagarna fick endast veta resultatet från KUB-testet. Information om graviditetsutfall samlades sedan in, inklusive missfall, aborter, födslar och resultat från eventuella invasiva fosterdiagnostiska test som skedde efter screeningen.

Med cfDNA-test upptäcktes trisomi 21 i 38 av 38 fall (100,0 procent) jämfört med vid 30 av 38 graviditeter (78,9 procent) med KUB-test (p < 0,008). Risken för ett falskt positivt resultat var 0,06 procent med cfDNA-test, jämfört med 5,4 procent med standardmetoden (p < 0,001). Det positiva prediktiva värdet för cfDNA-test var 80,9 procent jämfört med 3,4 procent för KUB-test (p < 0,001). Av 10 fall av trisomi 18 identifierade cfDNA-test och KUB-test 9 respektive 8 fall, och av 2 fall av trisomi 13 identifierades 2 respektive 1 fall. Även i dessa analyser hade cfDNA-test färre falskt positiva resultat. 

Denna stora studie visar alltså att cfDNA-test har både högre sensitivitet och högre specificitet för kromosomavvikelser än standardscreeningmetoden i en normalpopulation som genomgår fosterdiagnostik.

Trots detta är det positiva prediktiva värdet alltså begränsat, och orsakerna till falskt positiva resultat okända. I samma utgåva av New England Journal of Medicine publiceras en fallstudie av fyra graviditeter med falskt positiva resultat med cfDNA-test [2]. Författarna konstaterar att kromosomduplikationer hos mamman kan ligga bakom dessa resultat, och framhåller att invasiv fosterdiagnostik fortfarande har ett värde för att fastställa definitiv diagnos.

  • Rättelse: Ett felaktigt antal fall av trisomi 18 angavs tidigare. Rättelsen införd 16 december 2015 efter påpekande från en uppmärksam läsare. /Redaktionen