Växelvis boende, att barn bor lika mycket hos båda föräldrar efter en separation, har ökat kraftigt i Sverige och omfattar nu närmare 40 procent av barnen med särlevande föräldrar. Boendeformen ökar också i andra länder men är ingenstans lika vanlig som här.

I en nationell totalstudie av knappt 150 000 barn i årskurs 6 och 9 undersökte vi om psykosomatiska symtom var relaterade till att barn flyttar mellan två hem. Utfallsmåttet var en validerad skala med åtta psykosomatiska symtom som huvudvärk, sömnproblem, magont och att känna sig spänd eller ledsen. Resultaten visar att barn i växelvis boende rapporterar mindre uttalade symtom än de som bor mest eller enbart hos en förälder. Barn i kärnfamilj hade här, liksom i tidigare studier, minst symtom. Skillnaderna mellan barnen i de olika boendeformerna beräknades både som medelvärden och som andel av barnen med mest uttalade symtom.

Sömnproblem var särskilt vanliga; 22 procent av dem som enbart bodde med en förälder, 19 procent av dem som bodde mest med en förälder, 14 procent i växelvis boende och 13 procent av barnen i kärnfamiljer rapporterade att de alltid eller ofta hade svårt att sova.

Även huvudvärk var vanligt förekommande; 19 procent av barnen som bodde enbart med en förälder, 17 procent av dem som bodde mest med en förälder, 14 procent i växelvis boende och 12 procent i kärnfamiljer led ofta eller alltid av huvudvärk. 

I studien kontrollerade vi för socioekonomiska faktorer på skolnivå samt för barnens tillfredsställelse med sina föräldrarelationer och egna ekonomiska resurser. Båda dessa faktorer hade betydelse för barnens psykosomatiska hälsa men kunde inte förklara skillnaderna mellan barn med olika boendeformer.

Resultaten kan tolkas som att vardaglig kontakt med båda föräldrarna har större betydelse för barns stress, uttryckt i psykosomatiska besvär, än det faktum att de flyttar mellan två hem.