Ett specialdesignat program testat i Kanada halverade nästan antalet våldtäkter hos en grupp unga kvinnor jämfört med kontrollgruppen. Det rapporterar forskare i New England Journal of Medicine.
Att bli utsatt för våldtäkt kan resultera i posttraumatiskt stressyndrom, depression, ökat alkoholintag och ökad riskbenägenhet i sexuella sammanhang. Ett nytt preventionsprogram, utvecklat av forskare bakom den aktuella studien, testades på kvinnor (17–24 år) vid tre universitet i Kanada. Av totalt 893 kvinnor randomiserades 451 till att gå det nya programmet, medan 442 kvinnor ingick i kontrollgruppen som fick tillgång till broschyrer om våldtäkt. Kvinnorna följdes under ett års tid, och det primära utfallsmåttet var fullbordad våldtäkt (oral, vaginal eller anal penetration under hot, våld eller drogning).
Preventionsprogrammet består av fyra separata tretimmarskurser med målet att lära kvinnor att identifiera riskindivider i bekantskapskretsen, förstå faror i tvångssituationer, komma över känslomässiga hinder för att motsätta sig oönskat sexuellt beteende från män samt att försvara sig både verbalt och fysiskt.
5,2 procent av de kvinnor som gått programmet rapporterade att de utsatts för fullbordad våldtäkt inom ett år, jämfört med 9,8 procent av kvinnorna i kontrollgruppen. Det ger en relativ riskreduktion på 46,3 procent, och indikerar att 22 kvinnor skulle behöva gå programmet för att förhindra en våldtäkt under ett års tid. Programmet minskade också signifikant förekomsten av våldtäktsförsök (3,4 procent jämfört med 9,3 procent i kontrollgruppen). Förekomsten av oönskad sexuell kontakt och tvångsförsök var också lägre, vilket tyder på att programmet kan ha lärt kvinnorna att upptäcka och avbryta mäns beteende i ett tidigt skede. Ingen signifikant minskning sågs i antalet kvinnor som utsatts för tvång.
Resultaten står i kontrast mot tidigare studier av interventioner för att förhindra våldtäkt, som visat begränsad effekt, enligt författarna. Det aktuella programmet visade effekt under ett års tid utan någon uppföljningskurs. Studiedeltagarna fortsätter nu att följas för att se om effekten sträcker sig över längre tid än ett år.
Några begränsningar är att programmet designats enbart för kvinnor och att utfallen i studien var självrapporterade, vilket kan ha lett till över- eller underrapportering. Författarna påpekar att de faktorer som är kritiska för effektiviteten i programmet behöver identifieras så att en kortare version kan utvecklas för större spridning, samt att preventionsprogram för män också är nödvändiga.