Systemet med sms-livräddare visar på ett övertygande sätt att ny kan teknik användas för att nå fler med livräddande behandling i väntan på ambulans. Foto: Fotolia/IBL

Autoreferat. Hjärt–lungräddning (HLR) är en vedertagen behandling vid hjärtstopp och stora resurser läggs på utbildning av lekmän som kan bli vittnen till hjärtstopp, s k bystanders. Det saknas dock randomiserade studier på området, och betydelsen av HLR och nyttan av massiva utbildningsinsatser har därför ifrågasatts. Ett flertal registerstudier har visat att HLR är associerat med ökad överlevnad, trots att kvaliteten på HLR-insatser som utförts – även av sjukvårdspersonal – visat sig vara bristfällig.

Kritiker har hävdat att ökad överlevnad är resultatet av andra prognostiskt gynnsamma faktorer associerade med hjärt–lungräddning (tidigt larm, bevittnat hjärtstopp etc) och inte av HLR i sig.

I syfte att ytterligare undersöka sambandet mellan HLR och överlevnad analyserades drygt 30 000 patienter i Sveriges hjärtstoppsregister [1]. Resultaten visar att behandling med HLR före ambulansens ankomst är associerad med en mer än fördubblad chans till överlevnad. Denna association är oberoende av ålder, kön, plats, underliggande orsak till hjärtstoppet, EKG-mönster och tidsperiod. I de ca 50 procent av fallen där lekmän gav HLR var överlevnaden vid 30 dagar 10,5 procent, jämfört med 4,0 procent där HLR inte gavs (oddskvot [OR] 2,15; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,88–2,45).

Det stora antalet hjärtstopp som analyserats, att data är reproducerbara under tre decennier och att en noggrann korrigering för möjliga felkällor genomförts är några av studiens styrkor. Något säkert orsakssamband kan inte fastslås med denna studiedesign, men då en randomiserad studie med denna frågeställning inte låter sig genomföras av etiska skäl är detta nog så nära sanningen vi kan nå.

Hur ska samhället gå till väga för att på ett effektivt sätt öka andelen personer med hjärtstopp som får tidig HLR? I en anslutande artikel utvärderas en ny metod med mobil positionering och rekrytering av frivilliga livräddare (sms-livräddare) till hjärtstopp utanför sjukhus [2]. I denna prospektiva studie deltog 10 000 frivilliga civilpersoner i Stockholms län som randomiserades till inget larm eller att via sms larmas om hjärtstoppet om de befann sig inom 500 meter från platsen. Andelen patienter som fick HLR före ankomst av ambulans, räddningstjänst eller polis ökade med 30 procent – 62 procent jämfört med 48 procent då systemet inte aktiverades (P<0,001; 95 procents KI 6–21) vid utlarmning.­

Vi kan konstatera att traditionella metoder som massutbildning av allmänheten är viktiga men har inte kunnat påvisa motsvarande ökning. Systemet med sms-livräddare visar på ett övertygande sätt att ny kan teknik användas för att nå fler med livräddande behandling i väntan på ambulans.

En uppdaterad teknisk lösning har nyligen lanserats: via GPS-teknik får livräddare som larmas med mobilapplikationen även information om närmast tillgängliga publika hjärtstartare. Ett flertal landsting i Sverige samt ett antal länder inom Norden förväntas inom en snar framtid implementera systemet.