Modell av en warfarinmolekyl. Foto: SPL/IBL
Autoreferat. Patienter med förmaksflimmer som behandlats med warfarin hade efter 30 månader en större försämring av njurfunktionen än patienter som behandlats med dabigatran. Försämringen var dessutom mest uttalad hos patienter som även tidigare behandlats med warfarin eller hos dem med diabetes. Detta framgår av en nyligen publicerad studie i Journal of the American College of Cardiology.
Det är välkänt att patienter med förmaksflimmer löper en ökad risk för stroke. Behandling med orala antikoagulantia minskar denna risk med ungefär två tredjedelar. Vitamin K-antagonister, i Sverige vanligen warfarin, har sedan 1950-talet varit de enda tillgängliga orala blodförtunnande preparaten. Med RE-LY-studien, som presenterades 2009, gjorde dabigatran och därefter andra NOAK (direktverkande antikoagulantia) sitt intåg i modern sjukvård. Dessa har visat god effekt och säkerhet jämfört med warfarin för strokeprofylax hos patienter med förmakflimmer. Förutom att warfarin hämmar den vitamin K-beroende syntesen av koagulationsfaktor II, VII, IX och X, påverkas även vitamin K-beroende system som skyddar mot kärlförkalkning.
Av de 18 113 deltagarna i RE-LY-studien hade 16 490 seriella mätningar av njurfunktionen under studiens gång. En tredjedel hade randomiserats till warfarinbehandling (mål: PK/INR 2,0–3,0) och två tredjedelar till dabigatran i två olika doser (110 mg respektive 150 mg två gånger dagligen). Förändring av njurfunktion som ett mått på renovaskulär förkalkning skattades upp till 30 månader.
Resultatet visade att njurfunktionen försämrades mer i gruppen som behandlats med warfarin än hos dem som behandlats med dabigatran 110 mg respektive 150 mg (–3,68 ml/min jämfört med –2,57 ml/min respektive –2,46 ml/min). Även om skillnaderna i absoluta tal var små var skillnaden statistiskt signifikant (P<0,001 för båda). Jämfört med warfarin var det även färre individer med dabigatranbehandling som hade en försämring större än 25 procent i estimerad glomerulär filtrationshastighet under uppföljningen (hazardkvot [HK] 0,81; 95 procents konfidensintervall [KI] 0,69–0,96 för dabigatran 110 mg och 150 mg HK 0,79; 95 procents KI 0,68–0,93 ) för dabigatran. Patienter med tidigare warfarinbehandling, diabetes eller de med överdosering av warfarin uppvisade en större försämring av njurfunktionen i studien.
Resultaten visar att warfarinbehandling medför en större försämring av njurfunktionen jämfört med dabigatran hos patienter med förmaksflimmer som behandlas med orala antikoagulantia. Fyndet kan i förlängningen påverka terapivalet men behöver valideras i ytterligare prospektiva studier.
