Gastrisk bypass (med tillstånd från Ethicon, Johnson & Johnson).

Autoreferat. Fetma med metabol följdsjuklighet är ett tilltagande samhällsproblem. Ändrad diet och ökad fysisk aktivitet kan ge en god viktnedgång, men flertalet patienter återfaller till ursprunglig livsstil inom något år, varefter vikten återgår till eller inte sällan passerar ursprungsnivån.

Bariatrisk kirurgi är ett mag–tarmingrepp med viktreducerande syfte och gör att vikten bibehålls över lång tid. Gastrisk bypass är i dag den vanligaste operationen och innebär en förbikoppling av magsäcken, vilket gör att maten passerar direkt till tunntarmen. Konstruktionen innebär också att magsaft, galla och bukspottsenzymer möter maten längre ner i tarmsystemet. Länge ansågs gastrisk bypass fungera genom att kombinera födointagsrestriktion och malabsorption. Senare års forskning har emellertid visat att majoriteten av patienterna inte upplever bromsat födointag, ej heller malabsorptionssymtom. Gastrisk bypass-konstruktionen förstärker i stället den hormonella mättnadssignaleringen från tarmen samt ökar känsligheten för smak av sött och fett. Detta resulterar i minskade portioner med mindre fett och socker, vilket effektivt sänker kroppsvikten det första året efter operation.

Energiintaget återgår sedan delvis, vilket gör det svårt att förklara varför kroppsvikten ändå bibehålls på en lägre nivå. I vår studie följdes sex obesa kvinnor från före gastrisk bypass-operation till viktstabilitet 20 månader postoperativt. Vid fyra tillfällen undersöktes patienterna under 24 timmar avseende energiomsättning, med indirekt kalorimetri i en »energikammare« inredd som ett mindre hotellrum. Varje kammarvistelse följde ett detaljerat protokoll inkluderande standardiserade måltider och accelerometerbaserad mätning av fysisk aktivitet. Vidare utfördes vid varje undersökningstillfälle mätning av kroppssammansättning med DXA (dual energy x-ray absorptiometry) samt blodprovstagning för bestämning av aptitreglerande hormoner.  

Studien visade att gastrisk bypass-kirurgi höjde dygnsenergiförbrukningen och att detta berodde på ökad energiomsättning efter måltid. Patienternas basalmetabolism och fysiska aktivitet påverkades inte av operationen. Mätning av kroppssammansättning verifierade operationens goda effekt avseende viktnedgång med bevarad muskelmassa. Blodprov visade förstärkt hormonell mättnadssignalering efter födointag, vilket bekräftar tidigare studieresultat och verifierar att den förhållandevis lilla studiegruppen var representativ.

En ökad energiomsättning vid måltid är välkänt inom metabol fysiologi och brukar förklaras av att digestion–absorptionprocessen höjer metabolismen i mag–tarmslemhinnan. Sannolikt innebär den förändrade anatomin efter gastrisk bypass att denna måltidsassocierade energiomsättning uppregleras, men detaljerna kring detta återstår att utreda. Resultaten från studien förbättrar förståelsen av hur gastrisk bypass fungerar och utgör underlag för utveckling av icke-kirurgiska behandlingsalternativ med långsiktigt god effekt.