Att fetma numera medför låg risk för hjärt- och kärlsjukdom och död kan till del förklaras av ett allt svagare samband med traditionella riskfaktorer, skriver författarna till studien. Foto: Fotolia/IBL

Autoreferat. Övervikt och fetma anses allmänt vara riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom, men studier visar att incidens och dödlighet till följd av stroke och hjärtinfarkt minskar kraftftigt trots att andelen överviktiga och feta individer ökar (den så kallade fetmaparadoxen). I Sverige har prevalensen av alla riskfaktorer, utom fetma och diabetes, minskat. Nya studier visar också att BMI upp till 35 troligen inte leder till ökad mortalitet [1].

Med utdrag från databasen MONICA (sex tvärsnittsstudier av befolkningen i Norr- och Västerbotten, i åldrarna 25–64 år, mellan 1986 och 2009) analyserade vi tidstrender vad gäller riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom utifrån en indelning av deltagarna i normalvikt, övervikt och fetma [2].

Vi fann att prevalensen av »metabol hälsa« (definierad som frånvaro av diabetes, blodtryck <140/90 mm Hg och totalkolesterol <5,0 mmol/l), sedan 1986 har ökat från 8 procent, för att år 2009 nå en nivå på 21 procent för feta (P <0,001). För överviktiga var motsvarande siffror 6 procent till 18 procent 2009 (P <0,001). Av normalviktiga klassades 39 procent år 2009 som metabolt hälsosamma. Bukfetma, rökning och frånvaro av akademisk utbildning var associerade med sämre metabol hälsa. Regelbunden motion, i detta fall definierat som mer än två lätta promenader per månad, var associerad med bättre metabol hälsa.

Sambandet kvarstår om de som behandlats för hypertoni och hyperlipidemi utesluts ur analysen, men prevalensen av metabol hälsa sjunker med 2–5 procentenheter.

Att fetma numera medför låg risk för hjärt- och kärlsjukdom och död kan till del förklaras av ett allt svagare samband med traditionella riskfaktorer. Vi fann också att övervikt inte verkar vara ett lindrigare tillstånd än fetma vad gäller studerade riskfaktorer. I vår studie ses dock att ökningen av metabol hälsa tycks ha avtagit på senare år och till och med börjat sjunka i vissa grupper, vilket bör följas upp i framtida studier.

MONICA-studien använder sig av objektivt uppmätta värden för längd och vikt vilket eliminerar den osäkerhet som ofta ses vid självrapporterade uppgifter. En svaghet i studien är dock att deltagarfrekvensen minskar över tid och att de som avstår från att delta oftare är rökare.