Autoreferat. Diabetes är en känd riskfaktor för hjärtsvikt, men eftersom sjukdomen vanligtvis drabbar äldre har studier hittills huvudsakligen undersökt typ 2-diabetes. Huruvida personer med typ 1-diabetes också löper ökad risk har inte studerats. I en studie nyligen publicerad i Lancet Diabetes & Endocrinology visar vi att personer med typ 1-diabetes har drygt fyrfaldigt ökad risk för hjärtsvikt jämfört med den övriga populationen, men att god glukoskontroll och normal njurfunktion kan verka skyddande [1].

I dagsläget lever cirka 40 000 personer med typ 1-diabetes i Sverige. Trots stora framsteg i behandling och omhändertagande ses ökad risk för tidig död, till stor del på grund av hjärt- och kärlsjukdom.

Vi har studerat riskfaktorer för utveckling av diabeteskomplikationer genom att samköra Nationella diabetesregistret (NDR) och Socialstyrelsens slutenvårds- och dödsorsaksregister. I den refererade studien jämfördes 33 402 personer med typ 1-diabetes (medelålder 35 år, 45 procent kvinnor, diabetes i genomsnitt 20 år) med 166 228 kontroller matchade för ålder, kön och region under en uppföljningstid på 7,9 år. Utskrivningsdiagnosen hjärtsvikt sattes på 1 062 (3 procent) personer med diabetes som vårdats inneliggande, jämfört med 1 325 (1 procent) i kontrollpopulationen.

Efter justering för ålder, diabetesduration, födelseland och utbildningsnivå samt samsjuklighet vid studiestart sågs en hazardkvot (HR) på 4,69 (95 procents konfidensintervall [KI] 3,64–6,04), vilket innebär att personer med typ 1-diabetes löpte cirka 4,7 gånger ökad risk att sjukhusvårdas för hjärtsvikt. Som tidigare visats sågs att mikroalbuminuri och dålig sockerkontroll var riskfaktorer för hjärtsvikt. I gruppen med välkontrollerad diabetes (HbA1c < 6,9 procent [52 mmol/mol]) sågs en justerad HR på 2,6 (95 procents KI 1,55–3,01), och hos dem med normoalbuminuri 3,38 (95 procents KI 2,51–4,57). I gruppen med både välkontrollerad diabetes och normoalbuminuri fanns ingen säker riskökning (HR 1,59; 95 procents KI 0,70–3,58).

Vår studie är den första som undersökt risken för för hjärtsvikt hos personer med typ 1-diabetes jämfört med den övriga populationen. Särskilt intressant är att studiepopulationen är förhållandevis ung (medelålder 35 år), och fyra femtedelar var yngre än 50 år. Vi har i en tidigare studie visat att högt HbA1c är en viktig riskfaktor för utveckling av hjärtsvikt hos patienter med typ 1-diabetes, men inte förrän nu kunnat skatta överrisken jämfört med övrig befolkning [2].

Det är fortfarande oklart vilka mekanismer som ligger bakom den ökade risken. Mikroalbuminuri bör troligen mer ses som en markör för begynnande mikrovaskulära skador och inte nödvändigtvis som en kausal riskfaktor. Resultatet att personer med typ 1-diabetes som har bra glukoskontroll och ingen mikroalbuminuri bör tolkas med viss försiktighet då det är vida konfidensintervall baserade på relativt få individer och händelser i denna grupp.