Avhandling. Trombolys har under de senaste 20 åren blivit en allt vanligare behandlingsmetod för patienter med akuta kärlocklusioner, både i form av systemisk intravenös trombolys vid stroke samt i form av intraarteriell kateterledd trombolys. I avhandlingen studeras utfall efter trombolys vid olika kliniska scenarier samt vårdnivåns betydelse vid trombolysbehandling.

Trombolys gav en bra amputationsfri överlevnad efter en månad (89 procent) liksom efter ett år (75 procent) hos 123 patienter från Stockholm och Malmö som genomgått kateterledd trombolys på grund av akut trombos i bypassgraft i nedre extremiteten. Komplikationsfrekvensen var relativt låg (blödning i 13,2 procent, stroke i 1,6 procent och dödlig hjärtinfarkt i 2,4 procent av fallen). Högre ålder, svårare benischemigrad och syntetiska bypassgraft var associerade med ökad risk för amputation och död.

Hos 149 patienter med en förstagångsepisod av trombos i sin dialysaccess (nativa fistlar eller syntetiska graft) var trombolys (n = 42) förknippat med lägre risk för reocklusion under uppföljningstiden jämfört med öppen kirurgi med trombektomi (n = 107). Komplikationsfrekvensen var låg för både trombolysbehandling och öppen kirurgi.

Komplikationsfrekvensen hos 126 patienter som vårdats på en kärlkirurgisk vårdavdelning jämfördes med den hos 155 patienter som vårdats på en postoperativ övervakningsavdelning i anslutning till behandling. Det noterades ingen skillnad i förekomst av allvarliga komplikationer som död, stroke, hjärtinfarkt eller åtgärdskrävande blödning. Patienter på vårdavdelningen behövde dock oftare flyttas till en högre vårdnivå jämfört med dem som vårdades på postoperativa avdelningen. Högre ålder, hjärtsjukdom och kvinnligt kön var förknippade med en ökad risk för behov av högre vårdnivå. 

Slutligen undersöktes huruvida utfallet efter karotiskirurgi eller stentning påverkades av föregående systemisk trombolys för stroke. Via Swedvasc identifierades 79 patienter mellan 2008 och 2012 som genomgått trombolys för stroke och därefter behandlats med karotiskirurgi/stentning. Utfallet för dessa patienter jämfördes med de 3 998 patienter som under samma period genomgått samma ingrepp utan föregående trombolys. Trombolys var inte förknippad med ökad risk för peroperativ stroke eller död jämfört med kontrollgruppen (2,5 procent respektive 3,8 procent), inte heller för reoperation efter blödning (3,8 procent respektive 3,3 procent).

Sammantaget visas att trombolys är en säker och effektiv behandlingsmetod. Patientsäkerheten verkar kunna bibehållas vid trombolys på kärlkirurgisk vårdavdelning, men fortsatt analys av resursåtgång, övervakning och kostnader bör genomföras för att säkerställa säker vård för dessa patienter.