Fästingar är ofta saminfekterade, vilket betyder att samma fästingindivid innehåller två eller fler arter av potentiellt sjukdomsorsakande mikroorganismer. Det har visats av en grupp franska forskare som med avancerad molekylärbiologisk sekvensering (så kallad NGS-teknik) undersökte förekomsten av 37 olika humanpatogena bakterier och protozoer i adulta fästinghonor av arten Ixodes ricinus insamlade i norra Frankrike [1]. Av de 267 undersökta fästingarna var 45 procent infekterade med åtminstone en art av potentiellt patogena mikroorganismer. Saminfektion med två eller flera (upp till fem) arter av patogener i samma fästingindivid förekom i nästan hälften (45 procent) av de infekterade fästingarna. De undersökta fästingarna tillhör samma art som i Sverige sprider bland annat TBE-virus och Borreliabakterier.

Mer än 20 olika potentiellt humanpatogena virus, bakterier och protozoer har påvisats hos Ixodes ricinus i Skandinavien. Många fästingassocierade sjukdomar hos människan anses vara orsakade av hittills okända mikrober. Förmodligen sprider denna fästing flera patogena mikrober som ännu är okända för vetenskapen.

Under de senaste decennierna har det så gott som varje år beskrivits en eller flera nya fästingöverförda sjukdomar eller fästingöverförda patogener. Eftersom fästingarna sannolikt kan överföra så många olika arter av patogener torde det vara nära nog omöjligt att ställa rätt diagnos baserad på den kliniska sjukdomsbilden. För att ställa korrekta diagnoser och ge rätt behandling av de fästingassocierade sjukdomarna behövs förbättrade möjligheter till laboratoriebaserad diagnostik. Men det är också viktigt för att få bättre ekologisk och epidemiologisk kunskap om de olika patogenerna, exempelvis om deras förekomst i fästingpopulationen och incidens av sjukdom i humanpopulationen.