Autoreferat. Att överviktiga mammor föder större barn är känt sedan tidigare, men vi har inte vetat om det finns ett kausalt samband eller om det kan förklaras av förväxlingsfaktorer.

I födelsekohorter med både epidemiologiska och genetiska data kan kausalsamband undersökas med hjälp av så kallad mendelsk randomisering. DNA fördelar sig nämligen slumpvis vid befruktningen och påverkas inte av förväxlingsfaktorer, vilket medför att registerforskning på den här typen av material liknar en randomiserad klinisk studie (Figur).

I en nyligen publicerad studie undersöktes mer än 30 000 kvinnor från Europa, Nordamerika och Australien avseende både epidemiologiska och genetiska data. Genom att sätta ett genetiskt värde på BMI och fenotyper som hör samman med övervikt kunde relationen till födelsevikt undersökas.

Det visade sig att en mer uttalad genetisk risk för högre BMI var associerad med högre födelsevikt (55 gram; 95 procents konfidensintervall [95KI] 17–93 gram). Även högre fasteblodsocker associerades till högre födelsevikt (114 gram; 95KI 80–147 gram). Triglycerider, kolesterol eller adiponektin var däremot inte associerade med födelsevikten. Å andra sidan var högt systoliskt blodtryck associerat med lägre födelsevikt (–208 gram; 95KI –394 till –21 gram). Vid ungefär en tredjedel av graviditeterna fanns också genetisk information från barnet, vilket medgav beräkningar på direkta genetiska effekter från barnet relaterat till födelsevikten. 

Vi såg en epidemiologisk association mellan högre triglycerider, kolesterol och adiponektin i relation till födelsevikt. Det återfanns dock inte i den genetiska delen av studien, vilket tyder på att det epidemiologiska sambandet sannolikt kan förklaras av förväxlingsfaktorer. Således verkar mammans blodsocker ha större betydelse för barnets födelsevikt än ämnen relaterade till fettmetabolismen. En annan intressant observation är att ett positivt samband mellan högt blodtryck hos mamman och högre födelsevikt sågs i epidemiologiska data, men i den genetiska analysen var förhållandet omvänt. En förklarande förväxlingsfaktor skulle kunna vara just mammans BMI.

En av styrkorna med den aktuella studien är att både den direkt genetiska och den epidemiologiska associationen kunde studeras. Därtill kunde den genetiska faktorn justeras för den direkta effekten av barnets genom. Fynden är enligt vår mening av stor klinisk betydelse och stödjer interventioner som leder till ett lägre blodsocker och blodtryck.