Avhandling. Urinvägsinfektion (UVI) är en av de vanligaste bakteriella infektionerna hos små barn. En viktig riskfaktor för UVI är vesikoureteral reflux (VUR). Förutom akuta symtom med framför allt hög feber finns risk för att febril UVI leder till permanent njurskada. För att ställa diagnosen UVI krävs urinprov med växt av bakterier i signifikant mängd. Behandling med antibiotikum startas ofta innan svar på odling och resistensbestämning finns.

I en ny avhandling om UVI hos barn studerades bland annat betydelsen av låga bakterietal vid symtomatisk infektion, risken för utveckling av njurskada över tid samt resistensutvecklingen hos E coli mot perorala antibiotika.

Resistensutvecklingen hos E coli analyserades i en retrospektiv studie av barn under 2 års ålder med symtomgivande UVI, diagnostiserade 1994–2003. Under perioden ökade bakteriernas resistens mot trimetoprim från 5 till 17 procent. Ökande resistens sågs vid 9 månaders ålder. Det kan delvis förklaras med ökande frekvens av luftvägsinfektioner vid denna ålder, vilket generellt medför högre konsumtion av antibiotika. För nitrofurantoin och cefadroxil sågs låg bakteriell resistens; dock utfördes studien innan ESBL-bildande bakterier ännu etablerats i Sverige.

Urinvägsinfektion med bakterietal under 100 000/ml sågs hos 19 procent av barnen. Dessa hade likartad förekomst av njurskada och VUR som barn med högre bakterietal.

Av barn med konstaterad njurskada som följts upp under längre tid förblev njurskadan oförändrad i majoriteten av fallen; hos en femtedel förbättrades njurskadan medan den hos en femtedel försämrades. Barn med uttalad initial skada, VUR och återkommande UVI hade större risk för försämring. 

Några av slutsatserna i avhandlingen är att andelen E coli med resistens mot trimetoprim är så hög att preparatet inte bör ses som förstahandsval för barn med UVI. Barn över 9 månaders ålder verkar dessutom särskilt benägna att plocka upp resistenta stammar. Behandling bör initieras med kännedom om det aktuella resistensläget. Med ökande andel ESBL-bildande bakterier finns därtill risk att resistens mot cefalosporinpreparat utvecklas på liknande sätt. 

Vidare bör symtomgivande UVI med bakterietal under 100 000/ml behandlas med samma respekt som vid högre bakterietal. Detta motsäger vissa internationella riktlinjer där högre gränser för bakteriuri rekommenderas. Hos barn med njurskada bör uppföljningsscheman individualiseras då risken för progress är avhängig riskfaktorer.