Avhandling. Kronisk njursjukdom kan på sikt leda till behov av dialys eller njurtransplantation. Även barn drabbas av kronisk njursjukdom, ofta orsakad av medfödda missbildningar och ärftliga sjukdomar. Barn med uttalad njursvikt lever med en ökad risk för förtida död, där de främsta dödsorsakerna är kardiovaskulär sjukdom och infektioner. Mortalitetsrisken minskar efter njurtransplantation, men normaliseras inte.

I en nyligen framlagd avhandling studerades kardiovaskulär funktion hos kroniskt njursjuka och njurtransplanterade barn. Syftet var att identifiera tidiga subkliniska förändringar, som på sikt kan leda till manifest kardiovaskulär sjukdom, och att studera kända riskmarkörer och riskfaktorer.

Avhandlingens studier omfattade totalt 34 barn med kronisk njursjukdom men utan pågående dialysbehandling och 44 njurtransplanterade barn. Data utgjordes av två tvärsnittsstudier och två prospektiva kohortstudier med 3 års uppföljning. Båda patientgrupperna uppvisade ekokardiografiska förändringar, såsom ökad vänsterkammarmassa och påverkad diastolisk vänsterkammarfunktion (analyserad med vävnadsdoppler). En hög förekomst av kända kardiovaskulära riskfaktorer och biomarkörer kunde påvisas. Framför allt var förhöjt ambulatoriskt systoliskt blodtryck, låg ålder, albuminuri och högt BMI associerade med kardiella förändringar, vilket även konfirmerades prospektivt. Därtill studerades förekomst av markörer för renal metabol bensjukdom, CKD-MBD (chronic kidney disease–mineral bone disorder) och associationen till kardiovaskulära förändringar. Metabola rubbningar vid CKD-MBD, såsom förhöjda nivåer av FGF23 (fibroblasttillväxtfaktor 23) och låga nivåer av dess koreceptor Klotho, var associerade till försämrad diastolisk vänsterkammarfunktion.

Sammanfattningsvis påvisar avhandlingen att kardiella förändringar är vanligt förekommande hos barn med kronisk njursjukdom och de kan kvarstå efter njurtransplantation. Strikt blodtryckskontroll med målblodtryck vid 50:e percentilen, framför allt hos patienter med albuminuri, bör eftersträvas. Betydelsen av FGF23 och Klotho som markörer för kardiovaskulär risk behöver bekräftas i ytterligare studier.