Egenreferat. Hjärtsvikt diagnostiseras bland annat genom mätning av serumkoncentrationen av NT-proBNP (det aminoterminala prohormonet till hjärnnatriuretisk peptid). Förändringar i dess koncentration är en stark prediktor för återintag på sjukhus och för mortalitet. Ett problem vid kontroll av behandlingen är att blodprovet kräver läkarbesök eller besök av distriktssköterska.

Men det är även möjligt att mäta NT-proBNP i urinen med bedside-apparatur. Hos 69 patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion (ejektionsfraktion ≤ 50 procent) och gradvis ökande symtom på hjärtsvikt mättes NT-proBNP i både plasma och urin i början och slutet av en behandlingsperiod som pågick under i genomsnitt 42 dagar. Korrelationen mellan de logaritmerade mätvärdena i plasma och urin var skaplig, men bättre när urinvärdet delats med kreatininhalten i urin (som korrigerade för utspädning). Ungefär 55 procent, och 70 procent av variationen, av plasmanivån kunde då prediceras av urinprovet.

Allra bäst fungerade urinprovet när den relativa förändringen i NT-proBNP från början till slutet av behandlingsperioden skulle förutsägas. Efter korrigering för utspädning kunde 77 procent av variationen i plasmaprovets förändring prediceras. Urinprovets sensitivitet och specificitet var 82 procent, och 86 procent när det gällde att indikera ökande eller sjunkande plasmavärden på 10 procent eller mer. Den mätapparat som användes i studien är inte avsedd för mätning i urin, men studien indikerar att metoden fungerar även där.

När vi kan mäta NT-proBNP i urinen öppnas för att patienten själv utför analysen i sin hemmiljö. Kontroll av hjärtsvikt skulle då kunna ske oftare och under bekvämare former. Endast telefonkontakt med sjukvården kunde räcka. Förhoppningsvis skulle rädslan för att drabbas av overt hjärtsvikt kunna minska.