Avhandling. Varje dag tar cirka fyra personer sitt liv i Sverige. Suicid medför inte bara lidande för omgivningen utan också stora samhällsekonomiska kostnader. Trots mångårig forskning är bakomliggande orsaker till suicid inte fullt klarlagda.

Psykisk sjukdom är en välkänd och betydande riskfaktor, inte minst bland dem som tidigare gjort suicidförsök. Tidigare forskning har visat att patienter med tidigare suicidförsök i större utsträckning än andra använder undvikande copingstrategier (strategier för att handskas med svåra, obehagliga situationer). Det har också visats att det finns ett samband mellan suicidalt beteende och låga nivåer av BDNF (hjärnrelaterad neurotrofisk faktor), ett protein med stor betydelse för neuroplasticitet.

I en ny avhandling fördjupas kunskapen om samband mellan undvikande copingstrategier, BDNF, temperament och HPA-axeln (hypotalamus–hypofys–binjurebarkaxeln) hos patienter som gjort suicidförsök.

Vi hittade signifikanta samband mellan undvikande copingstrategier och suicidbenägenhet både hos patienter som gjort suicidförsök och hos deprimerade patienter utan suicidförsök, oberoende av andra sårbarhetsfaktorer för självmord. Dessutom fann vi att patienter som gjort suicidförsök och som har en viss variant av BDNF-genen tycks ha en ökad benägenhet att använda undvikande copingstrategier. Ett annat fynd var ett signifikant samband mellan lägre BDNF-nivåer och högre grad av impulsivitet hos patienter som gjort suicidförsök. Personer vilkas reglering av BDNF inte fungerar optimalt kan därmed möjligen i större utsträckning vara impulsiva. Vi har även visat att det finns ett samband mellan lägre nivåer av BDNF och överaktivitet i HPA-axeln hos kvinnliga patienter som nyligen gjort ett självmordförsök. Fyndet talar för att samverkan mellan BDNF och HPA-axeln skulle kunna ha betydelse för dessa patienter.

Förhoppningsvis kan kunskapen i framtiden leda till förbättrade metoder vad gäller bedömning av självmordsbenägenhet och nya behandlingar med syfte att minska självmordrisken. Exempelvis skulle skattning av undvikande copingstrategier tillsammans med andra riskfaktorer kunna bli en del i den kliniska utredningen av självmordsrisk. Det finns skäl att tro att psykoterapi med fokus på att förbättra copingstrategier skulle kunna leda till minskad självmordrisk, men fler studier krävs i ämnet.