Långtidsexponering för luftföroreningar, särskilt partiklar, har i många studier associerats med ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och död. Mekanismerna är inte helt klarlagda, vilket ibland har använts för att ifrågasätta kausalsambandet. I en artikel i Lancet har nu evidensen stärkts ytterligare genom att ett tydligt samband har påvisats mellan luftföroreningar och progression av en viktig indikator för hjärt–kärlsjukdom, förkalkning av hjärtats kranskärl.

Kohorten (MESA Air) bestod av 6 795 deltagare utan tidigare hjärt–kärlsjukdom som undersöktes med datortomografi av hjärtats kranskärl vid rekrytering år 2000–2002. De genomgick uppföljande datortomografi fram till 2010–2012. Deltagarna var i genomsnitt 62 år gamla vid rekrytering, cirka hälften var kvinnor, och de rekryterades från olika etniska grupper i sex städer i USA. Luftföroreningshalt vid bostaden beräknades under hela den 10 år långa studieperioden. Halterna var representativa för USA och Europa. I en statistisk modell där hänsyn togs till misstänkta förväxlingsfaktorer och andra riskfaktorer undersöktes om luftföroreningshalt påverkade bland annat förkalkning av hjärtats kranskärl.

Förkalkning ökade med 4,1 Agatstonenheter (95 procents konfidensintervall 1,4–6,8) per år för varje 5 µg/m3 av partiklar < 2,5 µm, och ungefär lika mycket för varje 40 ppb (miljarddel) kväveoxider. Effekten var i princip linjär och påverkades endast marginellt av andra riskfaktorer.

Denna högkvalitativa prospektiva studie stärker avsevärt bevisen för luftföroreningars negativa hälsoeffekter vid nu förekommande nivåer. Resultaten utgör ett starkt argument för att vidta åtgärder för att minska utsläpp av luftföroreningar som en viktig del i det preventiva arbetet för att minska hjärt–kärlsjukdom i befolkningen.