Patienter med icke-småcellig lungcancer som behandlades med PD-L1-hämmaren atezolizumab levde i genomsnitt fyra månader längre och drabbades av färre biverkningar än patienter som fick cytostatika. Det visar nya studieresultat publicerade i Lancet.

Resultaten är från en primär analys av en oblindad fas III-studie med 850 patienter med framskriden icke-småcellig lungcancer (fas IIIB eller IV). Patienterna, som tidigare fått platinabaserad cytostatikabehandling, randomiserades till intravenös behandling med atezolizumab eller docetaxel var tredje vecka. Docetaxel ges vanligen som andra linjens behandling.

Atezolizumab är en monoklonal antikropp som hämmar proteinet PD-L1 (programmed death-ligand 1), vilket i sin tur hämmar dess interaktion med receptorerna PD-1 och B7-1. Extra PD-L1 på vissa cancercellers yta tros hjälpa cellerna att gömma sig från immunförsvaret. Immunterapin går ut på att stärka kroppens egen förmåga att bekämpa tumörcellerna. Den pågående fas III-studien är den första som undersöker en PD-L1-hämmares effekt vid lungcancer.

En intention to treat-analys visade att medianöverlevnaden var 13,8 månader med atezolizumab jämfört med 9,6 månader med docetaxel, vilket ger en hazardkvot (HR) på 0,73 (95 procents konfidensintervall [95 KI] 0,62–0,87).

Effekten var tydligast hos patienter vars tumör- eller immunceller uttryckte höga nivåer av PD-L1 på cellytan. Dessa patienter hade en medianöverlevnad på 20,5 månader jämfört med 8,9 månader i kontrollgruppen (HR 0,41; 95 KI 0,27–0,64). Men även patienter med lågt eller odetekterbart PD-L1-uttryck gynnades av antikroppsbehandlingen. Dessa patienter hade en medianöverlevnad på 12,6 månader jämfört med 8,9 månader i kontrollgruppen (HR 0,75; 95 KI 0,59–0,96). Både patienter med skvamös och icke skvamös cancer fick starkare effekt av antikroppsbehandlingen än av cytostatika.

Immunterapin var dessutom kopplad till färre biverkningar. Biverkningar av grad 3 eller 4 rapporterades hos 15 procent av de patienter som fått atezolizumab jämfört med 43 procent av dem som fått docetaxel. Biverkningar som ledde till behandlingsstopp förekom hos 8 respektive 19 procent. De vanligaste biverkningarna vid behandling med atezolizumab var trötthet, illamående, minskad aptit och asteni. Pruritus och muskuloskeletal
smärta var vanligare vid behandling med atezolizumab än med docetaxel. Förekomsten av immunrelaterade biverkningar var låg, under 2 procent.

17 procent av de patienter som inledningsvis fått docetaxel behandlades senare med någon form av immunterapi, dock inte atezolizumab. Forskarna bakom studien påpekar att detta kan ha minskat skillnaden mellan de två grupperna och lett till en något underskattad effekt av antikroppsbehandlingen.