Egenreferat. Internationella riktlinjer rekommenderar att man använder kranskärlskirurgi i stället för ballongvidgning vid revaskularisering av patienter med diabetes och flerkärlssjukdom. Ingen av de randomiserade studier som ligger till grund för denna rekommendation har rapporterat andel patienter med typ 1- respektive typ 2-diabetes. Eftersom 85–90 procent av alla diabetespatienter har typ 2-diabetes är det inte säkert att dessa fynd är generaliserbara till patienter med typ 1-diabetes.

Vi inkluderade alla patienter med typ 1-diabetes som under åren 1995 till 2013 genomgick en första revaskularisering av minst 2 kranskärl i Sverige. Vi jämförde prognos hos patienter som behandlades med ballongvidgning jämfört med kranskärlskirurgi efter justering för förväxlingsfaktorer, däribland ålder, kön, tidigare sjukdomar, HbA1c och diabetesduration.

Under studieperioden genomgick 683 patienter kranskärlskirurgi och 1 863 patienter ballongvidgning. Andelen kranskärlsoperationer minskade dramatiskt under studieperioden, från 62 procent 1995–2000 till 21 procent 2001–2006 och slutligen till 5 procent 2007–2013. Under en uppföljningstid på i genomsnitt 10,6 år avled 364 av de kranskärlsopererade patienterna och 831 av patienterna som genomgick ballongvidgning.

Efter justering för förväxlingsfaktorer hade patienter som genomgick ballongvidgning 45 procent högre risk för hjärtdöd (hazardkvot 1,45, 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,21–1,74), 47 procent högre risk för hjärtinfarkt (hazardkvot 1,48, 95KI 1,23–1,78) och mer än fem gånger högre risk för ny revaskularisering (hazardkvot 5,64, 95KI 4,67–6,82). Ingen skillnad i risk för totaldöd, stroke eller hjärtsvikt observerades.

Studiens resultat var väldigt lika fynden i den hittills största publicerade randomiserade studien, FREEDOM, som inkluderade 1 900 patienter med diabetes och flerkärlssjukdom. Våra resultat indikerar att kranskärlskirurgi bör vara förstahandsmetod vid behov av revaskularisering även hos patienter med typ 1-diabetes och flerkärlssjukdom.