Egenreferat. Sedan införandet av bröstcancerscreening upptäcks allt fler lågrisktumörer. Bättre verktyg för att kunna identifiera sådana tumörer behövs därför för att kunna undvika överbehandling. Vi undersökte om ett gentest som analyserar uttrycket av 70 gener på ett tillförlitligt sätt kan identifiera lågrisktumörer med indolent beteende och bedöma risken för dödlig bröstcancer upp till 20 år efter diagnos.

Forskningsstudien genomfördes i samarbete med Stockholms bröstcancergrupp samt forskare vid University of California, San Francisco. Studien baseras på postmenopausala bröstcancerpatienter från Stockholm som ingick i STO-3-studien. Patienterna diagnostiserades mellan 1976 och 1990 samt randomiserades till tamoxifenbehandling kontra ingen systemisk behandling. Den nya analysen inkluderade 652 patienter med patient- och tumörkarakteristika (re-analyserat 2014 från paraffininbäddad (FFPE) tumörvävnad: ER, PR, HER2, Ki-67 och Agilent Microarray genuttrycksinformation) samt 20 års uppföljning.

Testet klassificerade 15 procent av patienterna som »ultra-low«, det vill säga lågriskpatienter med mycket liten långsiktig risk att dö av bröstcancer. Det visar att lågrisktumörerna utgjorde en väsentlig del av alla diagnostiserade bröstcancerfall i studien. Kvinnorna med lågrisktumörer hade en utmärkt prognos, oavsett om de fick tamoxifen eller inte. Vid 15 års uppföljning från bröstcancerdiagnos hade inga patienter som klassificerats ultra-low avlidit av sin bröstcancersjukdom, och andelen överlevande vid 20 år var 97 procent i den tamoxifenbehandlade armen respektive 94 procent i den obehandlade armen.

Vår slutsats är att det molekylära testet kan identifiera bröstcancerpatienter med mycket låg långsiktig risk att dö av bröstcancer upp till 20 år efter diagnos.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: En av studiens medförfattare (Laura van 't Veer) är en av dem som uppfunnit testet som används i studien. Hon är också grundare till, aktieägare i och deltidsanställd på Agendia.