Egenreferat. För bara 30–40 år sedan levde personer med en intellektuell funktionsnedsättning vanligtvis ett liv på institution och omhändertogs medicinskt av omsorgsläkare och omsorgssjuksköterskor. I dag är Sverige ett av få länder som har stängt alla sina institutioner, men i och med det har även den medicinska kunskapen om vanlig samsjuklighet vid intellektuell funktionsnedsättning försvunnit. Dessutom har effekter av ett självständigare liv med krav på egen förmåga att ta ansvar för sina levnadsvanor uppkommit. I dag får personer med intellektuell funktionsnedsättning sin hälso- och sjukvård inom primärvården som alla andra. Följden av att endast cirka 1 procent av befolkningen har en intellektuell funktionsnedsättning är att mönster av vanlig samsjuklighet är svåra att se för den enskilda vårdgivaren.

Vi ville undersöka om vanliga folkhälsosjukdomar som fetma, diabetes och hypertoni förekom oftare hos personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autismspektrumstörning än i befolkningen i övrigt.

I Stockholms läns landstings vårddatabas för uppföljning av all vård identifierades samtliga med diagnosen diabetes mellitus, obesitas eller hypertoni registrerad vid något besök i primärvård, öppen specialistvård eller sjukhusvård under tiden 1998–2015. Alla med en ICD-10-kod representerande intellektuell funktionsnedsättning eller autismspektrumstörning stratifierades i tre grupper – Downs syndrom (n = 1 282); intellektuell funktionsnedsättning utan Downs syndrom (n = 11 785) samt autismspektrumstörning utan intellektuell funktionsnedsättning (n = 13 921) – och jämfördes med befolkningen i övrigt (n = 1 996 140).

Resultatet efter justering för ålder visade att fetma förekom 2,8–3,4 gånger oftare i alla tre grupperna med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt. Detta gällde både män och kvinnor. Diabetes förekom 1,6–2,4 gånger oftare i alla grupper utom hos män med Downs syndrom. Hypertoni var 20 procent vanligare hos män med intellektuell funktionsnedsättning och män med autismspektrumstörning än hos befolkningen i övrigt.

Resultaten av studien uppmanar till en större uppmärksamhet i vården när det gäller patienter med intellektuell funktionsnedsättning eller autismspektrumstörning. Det gäller dels att på alla sätt försöka begränsa viktuppgång för att motverka konsekvenser av den, dels att tidigt screena för prediabetes och hypertoni. Dessutom behöver patientutbildningsmaterial för egenvård anpassas till de här gruppernas möjlighet att ta till sig kunskap. För dem som bor med stöd utifrån LSS behöver samverkan kanske ske i form av individuell samarbetsplan för att patienten ska få optimalt stöd i sin egenvård.