Egenreferat. Sverige hade fram till 2009 en lägre förekomst av spädbarnsmisshandel än många andra länder. För utredning av misstänkt skakvåld/tillfogad skallskada följs inom vården pm avseende subdural blödning, retinalblödning, hjärnpåverkan, frakturer på skalle, revben, rörben, apné och kramper, samt att föräldrarna inte kan ge en trovärdig förklaring till det påvisade.

SBU-rapporten »Skakvåld. Triadens roll vid medicinsk utredning av misstänkt skakvåld« (2016) konkluderade att »det finns otillräcklig evidens för att med enbart triaden fastslå att ett spädbarn har skakats«. Triaden syftar på subdural blödning, retinalblödning och hjärnpåverkan.

Syftet med denna studie [1] var att beskriva incidensen av diagnosen spädbarnmisshandel. Hypotesen var att diagnosen har samband med kriterierna för skakvåld/tillfogad skallskada och att förändringar i incidens har samband med ökad diagnostik enligt dessa kriterier. Den var utformad som en nationell populationsbaserad registerstudie (Patient-, Medicinska födelse- och Dödsorsaksregistret) av barn födda i Sverige 1987–2014 som följdes under första levnadsåret.

Incidensen fördubblades mellan perioden 1997–2007 och perioden 2008–2014 från 12,0 till 26,5 per 100 000. Incidensen varierade trefaldigt mellan olika regioner. Data 1997–2014 (ICD-10) analyserades med en strukturell ekvationsmodell. Variabeln, sammansatt av subdural blödning, revbensfrakturer, retinalblödning, skallfrakturer, rörbensfrakturer, hjärnpåverkan och kramper, visade starkt samband med diagnoser för spädbarnsmisshandel, särskilt de fyra förstnämnda. Populationsincidenserna för subdural blödning, retinal blödning, frakturer på rörben och revben var oförändrade mellan 1997–2007 och 2008–2014, medan dessa diagnoser i kombination med misshandelsdiagnos ökade betydligt.  

Studien bekräftar att diagnosen spädbarnsmisshandel har samband med kriterierna för skakvåld/tillfogad skallskada samt att ökningen av diagnoser för misshandel har samband med dessa kriterier. Ökningen kan bero på att tidigare fall av misshandel inte diagnostiserats, att det skett en reell ökning eller att det skett en överdiagnostik av diagnosen misshandel med användandet av kriterierna för skakvåld/tillfogad skallskada. De två första möjligheterna bedöms som mindre troliga. Det senare alternativet är mer sannolikt, men någon säker utsaga kan inte göras utan journalgranskning. Om det föreligger överdiagnostik reser det etiska och medikolegala frågor av betydelse för hälso- och sjukvårdens evidensbaserade uppdrag [2].