Egenreferat. Sarkoidos är en inflammatorisk sjukdom som i ca 90 procent av fallen drabbar lungorna och/eller intratorakala lymfkörtlar, men i stort sett kan vilka organ som helst drabbas. Trots framsteg vad gäller förståelse av immunologiska mekanismer och genetiska faktorer är orsaken fortfarande okänd. Löfgrens syndrom representerar en sarkoidosfenotyp karakteriserad av akut insättande sjukdom med god prognos, medan patienter med annan form än Löfgrens syndrom oftare får kronisk sjukdom. Resultat från flera studier tyder på olikheter i de patofysiologiska mekanismerna mellan Löfgrens syndrom och patienter med annan form av sarkoidos. Botande behandling saknas. Inflammationsdämpande läkemedel ges ofta i ett försök att bromsa sjukdomen. Den kan ändå progrediera och leda till lungfibros med respiratorisk insufficiens. För att kasta ljus över möjliga uppkomstmekanismer har vi undersökt ärftlighetens betydelse för utveckling av sarkoidos.

Patienter med sarkoidos identifierades med data från det svenska Patientregistret (slutenvård 1964–2013, öppenvård 2001–2013), totalt 23 880 patienter. För att inkluderas krävdes att de sjukhusvårdats minst en gång eller haft två öppenvårdsbesök med ICD-kod för sarkoidos. Totalt 171 891 kontroller, det vill säga patienter utan sarkoidos, valdes ut från Befolkningsregistret och matchades avseende födelseår, kön och församling. Släktingar identifierades genom att data samkördes med Multigenerationsregistret. Information om patienter med Löfgrens syndrom fanns för ca 1 000 patienter som följts vid Karolinska universitetssjukhuset. Logistisk regression och biometriska modeller användes för att beräkna den relativa risken att insjukna och ärftlighetens betydelse.

För personer med ≥ 1 förstagradssläkting med sarkoidos var riskökningen att insjukna 3,7 gånger, och för dem med ≥ 2 förstagradssläktingar ökade den till 4,7. Störst var risken att insjukna i Löfgrens syndrom: för personer med ≥ 1 förstagradssläkting var den relativa risken 4,1. Ärftlighetens betydelse för att insjukna beräknades till 39 procent. Resterande risk (61 procent) förklaras av miljöfaktorer.

I nu pågående studier söker vi identifiera dessa miljöfaktorer och förstå hur de samverkar med en individs genetiska uppsättning. Detta kan komma att leda till att vi i framtiden kan ge skräddarsydda råd till patienter med en viss genetisk profil om vilka exponeringar som ska undvikas för att slippa sjukdom.