Årligen insjuknar knappt 700 kvinnor i Sverige i ovarialcancer. Majoriteten diagnostiseras med höggradig epitelial cancer (HGOC) i avancerat stadium (FIGO III–IV). Primärbehandling består av kirurgi och platinabaserad kemoterapi, ibland med tillägg av bevacizumab. De flesta patienter svarar på primärbehandling men majoriteten får recidiv, och då är sjukdomen i princip obotlig. Vid HGOC föreligger svårigheter att reparera DNA-dubbelsträngsbrott via homolog rekombination (homolog recombination deficiency, HRD), framför allt vid mutationer i BRCA-generna. PARP-hämmare (olaparib, niraparib) är särskilt framgångsrika vid HRD och har nyligen godkänts som underhållsbehandling till patienter med recidiv av HGOC som svarat på platinabaserad kemoterapi. Effekten av PARP-hämmare som del av primärbehandling är dock okänd.

SOLO1 är en randomiserad placebokontrollerad dubbelblindad fas III-studie (n = 391) som utvärderar effekten av olaparibtabletter (300 mg 2 gånger dagligen) som underhållsbehandling till kvinnor med nydiagnostiserad avancerad HGOC med BRCA-mutation som svarat på platinabaserad kemoterapi [1]. Behandlingen pågick i 2 år för patienter i komplett remission.

Efter en medianuppföljningstid på 41 månader hade patienter som fått olaparib 70 procent lägre risk för tumörprogress jämfört med dem som hade fått placebo. Progressionsfri medianöverlevnad för placebo var 14 månader och har ännu inte uppnåtts för olaparib. Andelen progressionsfria kvinnor vid 3 års uppföljning var 60 procent för olaparib och 27 procent för placebo (hazardkvot 0,30, 95 procents konfidensintervall 0,23–0,41, P < 0,0001). Överlevnadsdata är ännu inte mogna. Toxiciteten är likartad tidigare rapporter. Ingen skillnad förelåg avseende livskvalitet.

Studiens resultat talar entydigt för en synnerligen god effekt av olaparib som underhållsbehandling för de patienter med nydiagnostiserad BRCA-muterad HGOC som svarat på platinabaserad kemoterapi. Effekten kvarstod efter att behandlingen avslutades. Huruvida detta kommer att leda till fler botade patienter är okänt, men möjlighet finns att tumörprogress kan skjutas upp många år för flertalet patienter. Primärbehandlingen av ovarialcancer kan nu skräddarsys utifrån BRCA-status, och det är viktigt att behandlingspraxis skyndsamt ändras.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Författaren sitter i rådgivande kommitté för Genmab, Clovis, Tesaro och AstraZeneca samt i vetenskaplig kommitté för Roche.