Cannabisrelaterade preparat vid långvarig smärta har uppmärksammats en del i medierna på senare tid. Viktiga bakgrundsfakta är att 20 procent av befolkningen lider av påtaglig smärta, att de behandlingar som står till buds ofta är påfallande ineffektiva och att kronisk smärta kan betraktas som en »sjukdom i sig«. Vad är det vetenskapliga läget gällande användningen av cannabisrelaterade preparat?

En utförlig översikt har nyligen publicerats [1]. Nästan 10 000 patienter och 91 artiklar ingick i en metaanalys. Knappt hälften av studierna handlade om olika former av neuropatisk smärta, inklusive MS-smärta. Det är den hittills mest omfattande översikten i sitt slag [2].

Beräkningar av »number needed to treat« (NNT) visade att 24 patienter behövde behandlas för att 1 skulle uppleva 30 procent smärtlindring, vilket är sämre än för andra analgetika. För 50 procent smärtlindring fanns ingen skillnad mellan placebo och aktiv substans. Det omräknade medelvärdet för minskning av smärtintensitet på en visuell analog skala (VAS) 0–100 mm var knappt 3 mm; man brukar ange en VAS-reduktion på 30 mm som gräns för klinisk signifikans. Gällande biverkningar fann man ett number »needed to harm« (NNH) på 6, med högst oddskvot för yrsel, kognitiv påverkan och konfusion.

Författarna konkluderar att det inte är sannolikt att cannabinoider är effektiva läkemedel mot kronisk smärta. Dessutom var studietiden endast 8 veckor i median, vilket är kort för ett kroniskt tillstånd. Möjligen avtog också effekten över tid. Bland cannabinoiderna är nabiximols godkänt i Sverige; man fann att nabiximols gav viss minskning av MS-smärta.

Diskussionen om cannabinoidernas plats i smärtvården bör vara vetenskapligt förankrad. Studien fyller därför en viktig funktion som bas för sakliga resonemang bortom rapporter om enskilda patienters upplevelser (vilka alltid i och för sig måste respekteras). Studiens fynd betyder inte att cannabisrelaterade preparat aldrig hjälper. Till exempel kan man tänka sig att en god effekt på en liten subgrupp patienter späds ut i metaanalysens stora hav; jämför författarnas fynd gällande MS-smärta. Men så är det alltid med den här typen av arbeten. Det torde emellertid stå relativt klart att det vid långvarig smärta inte är vetenskapligt försvarbart att förskriva cannabisrelaterade preparat på bred front.