Egenreferat. Systemisk lupus erythematosus, SLE, är en reumatisk autoimmun sjukdom som framför allt drabbar kvinnor i fruktsam ålder. Patienterna bildar autoantikroppar mot mer än 200 olika kroppsegna ämnen, ofta riktade mot proteiner och nukleinsyror i cellkärnor. Sådana autoantikroppar kallas därför antinukleära antikroppar, ANA. Vissa ANA riktas mot nativt dubbelsträngat DNA och benämns anti-dsDNA. Förekomst av anti-dsDNA är diagnostiskt viktig, då anti-dsDNA är mycket ovanliga hos andra än SLE-patienter. Mängden anti-dsDNA varierar med sjukdomsaktivitet vid SLE och är speciellt hög hos patienter med SLE-associerad njurinflammation, SLE-nefrit. Analys av anti-dsDNA är därför viktig både för diagnos och prognosbedömning vid SLE.

Standardisering av laboratorieanalyser bidrar till optimerad vård och till att patienter bedöms på samma sätt oavsett var de befinner sig. För att möjliggöra standardisering finns internationella referenspreparat framställda från patientprov.

Världshälsoorganisationen WHO framställde 1985 ett referenspreparat för anti-dsDNA. Det har använts av kliniska laboratorier och företag som framställer anti-dsDNA-analyser, men tog slut för tolv år sedan. I artikeln beskriver vi arbetet med att ta fram ett nytt referenspreparat för anti-dsDNA.

Först utvärderades ett SLE-blodprov av en expertgrupp med 42 immunologiska laboratorier knutna till den europeiska reumatologföreningen EULAR. Expertgruppen fann att provet var lämpligt för att framställa en referenspreparation och fanns i tillräcklig mängd, 2,4 liter, för att räcka flera årtionden framöver. Därefter framställde National Institute for Biological Standards and Control (NIBSC) i Storbritannien 4 300 frystorkade ampuller av referenspreparation från detta patientprov (frystorkning förbättrar hållbarheten under de kommande årtiondena).

Detta referenspreparat, som fick namnet 15/174, undersöktes sedan i en internationell studie av 36 laboratorier från 17 länder. Användning av 15/174 minskade skillnaderna i analysresultat mellan olika laboratorier. Standardisering av autoantikroppsanalyser är dock betydligt svårare än andra laboratorieanalyser av blodprov, och trots standardisering kommer inte mätning av autoantikroppar att ge samma grad av samstämmighet mellan olika laboratorier som vid vanligare analyser.

I november 2017 godkände WHO 15/174 som referenspreparat för anti-dsDNA. Det finns tillgängligt från NIBSC för kliniska laboratorier och företag som utvecklar anti-dsDNA-analyser.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Johan Rönnelid är ordförande i EULAR:s expertgrupp för autoantikroppar.