Egenreferat. Det finns sedan tidigare dokumenterade samband mellan epilepsi och låg socioekonomisk status. Vissa studier har också indikerat att låg socioekonomisk status vid epilepsi kan vara associerad med sämre tillgång till epilepsisjukvård [1]. I den här retrospektiva kohortstudien [2] undersöktes om dessa samband kunde valideras för den vuxna populationen med epilepsi i Sverige och om det fanns samband mellan socioekonomisk position och socioekonomiska konsekvenser av epilepsi.

Alla vuxna personer i Sverige med en registrerad epilepsidiagnos 2000–2015 inkluderades i kohorten, som omfattade 126 406 personer. För varje fall skapades tre kontroller matchade för ålder, kön och födelseort. Uppgifter om socioekonomiska utfallsmått som utbildningsnivå, inkomst och anställning hämtades från databasen LISA. Uppgifter om förskrivning av antiepileptiska läkemedel hämtades från Läkemedelsregistret.

Som indikatorer för allvarlig epilepsi användes variablerna inneliggande sjukhusvård på grund av epilepsi och >1 förskrivet antiepileptiskt läkemedel, vilket var vanligare förekommande i lägre inkomst- och utbildningsnivåer (P < 0,001). Detta till trots hade personer i de högre inkomst- och utbildningsnivåerna oftare minst ett recept utskrivet av en neurolog (endast 78 procent av personer i den lägsta utbildningsnivån jämfört med 91 procent i den högsta utbildningsnivån, P < 0,001).

I analys med urval ålder < 65 år och ingen intellektuell funktionsnedsättning, psykisk komorbiditet, missbruk, stroke, tumör eller demens sågs att låg inkomst eller ingen anställning var vanligare hos personer med epilepsi jämfört med kontroller. En signifikant interaktionseffekt (P < 0,001) sågs mellan epilepsi och utbildningsnivå både för låg inkomst och anställning, där skillnaden mellan personer med epilepsi och kontroller minskade signifikant med stigande utbildningsnivå, se Figur 1. Samma resultat sågs vid analys av personer som fått diagnosen epilepsi efter 30 års ålder, då majoriteten avslutat sina studier.

Denna nationsomfattande svenska kohortstudie visar att tillgång till epilepsisjukvård kan vara ojämlik, vilket är viktigt att beakta vid implementeringen av nationella riktlinjer. Studien bidrar även med ny kunskap om att utbildning skulle kunna utgöra en skyddsfaktor mot negativa socioekonomiska utfall vid epilepsi, som arbetslöshet och låg inkomst. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Johan Zelano har mottagit ersättning för uppdrag åt Läkemedelsverket, föreläst vid icke-produktrelaterad utbildning ordnad av UCB och Eisai och deltar som anställd vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i industrisponsrade kliniska prövningar.