När detta skrivs har sensommar plötsligt och brutalt blivit höst med kyliga vindar, väta och mörker. Men detta är ju en förväntad bagatell. Värre är den mörknande situationen i världen med krig, flyktingströmmar och ebola. 

Inte minst det sistnämnda ämnet har avhandlats flitigt i Läkartidningen och andra medier. Även FN:s säker­hetsråd har tagit upp denna fråga, vilket indikerar hur allvarlig situationen nu är. 

Epidemin i Västafrika verkar utom kontroll och innebär en svår humanitär kris. I en ledare i New England Journal of Medicine [http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMe1411471?query=OF] sägs att epidemin växer och att konservativa beräkningar talar för 20 000 fall i början av november. 

Det påpekas att folkhälsan i de drabbade länderna är hotad då sjukvårdens otillräcklighet kommer att få följdverkningar på andra vanliga sjukdomstillstånd. Man kommer att se fler dödsfall i malaria, tuberkulos, HIV/aids, tarm- och luftvägsinfektioner m m under och efter ebolaepidemin. Risken är att befolkningen kommer att tappa förtroendet för de etablerade systemen, vilket kan leda till sammanbrott i samhällsfunktioner. 

I detta perspektiv kan våra svenska problem med brist på vårdplatser och köer till behandling te sig triviala. Naturligtvis ska vi sträva efter att förbättra sjukvården i Sverige, och det behövs en debatt om vilka prioriteringar som ska göras, men det skadar nog inte att sätta vår situation i perspektiv.