Frågan om samvetsfrihet inom vården har återigen varit aktuell. Alla har självklart rätt att agera enligt sina egna övertygelser, så länge det inte inskränker någon annans rättigheter. Det borde inte ens vara en fråga! 

Oftast har diskussionen handlat om abort, men även andra områden kan omfattas. Snart har vi en lag som tillåter assisterad befruktning till ensamstående kvinnor. Det kan nog finnas en och annan som har betänkligheter kring det. Eller assisterad befruktning till samkönade par? Preventivmedel till unga flickor? »Det kan väl inte vara rätt, de ska ju inte ha sex!« 

Flera apotek har på senare tid börjat göra egna bedömningar av vad de tycker man kan expediera och vad man i stället anser är mindre lämpligt. En p-stav som förskrivits gick inte att få ut trots att flickans mamma var med vid besöket. Ett recept på p-plåster rönte samma öde. Det är kränkande när professionens kompetens ifrågasätts på detta sätt. 

Precis som kvinnokliniken i Eksjö tackade nej till den barnmorska som inte ville delta i klinikens arbetsuppgifter så kanske vi ska tacka nej till de apotekskedjor som inte expedierar recept som vi utfärdar. 

Ibland verkar personalens egna synpunkter vara viktigare än patientens behov. Det påminner om en gammal skämtteckning som visar en kvinna mitt i ett plågsamt förlossningsarbete, assisterad av en läkare som står böjd över henne. Maken står bredvid och utropar »Åh, det måste göra ont!« varvid läkaren replikerar »Ja, absolut, men det känns bättre när jag försöker hålla ryggen rak!«