Charlotte Haug, tidigare chefredaktör för Tidsskriftet, Läkartidningens norska motsvarighet, uppmärksammade nyligen i NEJM (»Hacking the scientific publication process«) ett problem som åtminstone inte jag var medveten om. Flera förlag, bland annat Springer, har under de senaste åren dragit tillbaka ett stort antal artiklar som de publicerat i olika vetenskapliga tidskrifter då det visat sig att författarna manipulerat granskningsprocessen. I de flesta fall har detta skett genom att författarna när de skickat in sina manus föreslagit referenter men med falska e-postadresser som gått till författarna själva. Föga förvånande har referentutlåtandena varit mycket positiva och ibland levererats blixtsnabbt. Men även andra metoder att fuska tycks finnas, till exempel genom att hacka de elektroniska manushanteringssy­stemen för att producera falska positiva referentutlåtanden.

Haug avslutar sin artikel med den pessimistiska kommentaren att även om redaktörer och förlag arbetar med att täppa till de luckor i systemen som möjliggör fusket är fuskarna ofta steget före.

Till slut en gladare kommentar. Trots att det är svårt att bli publicerad i de mest etablerade och högst rankade medicinska tidskrifterna lyckas flera svenska kollegor med detta. Exempel från oktober är Minna Johansson och Urban Janlert. Minna Johansson är försteförfattare av en artikel i Lancet och kommenterar en egen originalartikel i BMJ (BMJ 2015;350:h825). Urban Janlert kommenterar i Lancet en studie om sambandet mellan långa arbetsdagar och hjärt–kärlsjukdom.