Begreppet tidig fosterdiagnostik innebär för många utan­för vår profession enbart att man med hjälp av ett invasivt prov tar reda på om en gravid kvinna bär ett foster med trisomi 21. I en nära framtid kommer sannolikt kostnaden för icke-invasivt prenatalt test (NIPT) att minska påtagligt och göra att detta test blir den primära metoden för detektion av kromosomavvikelser i tidig graviditet. Det finns en uppenbar risk för att beställare och sjukvårdshuvudmän då vill överge den tidiga ultraljudsundersökningen till förmån för NIPT. 

Denna översikt redovisar andra fördelar och möjligheter med utvidgad ultraljudsundersökning av fostret och graviditeten redan i första trimestern. 

Aktuell situation i Sverige 

All fosterdiagnostik i Sverige är frivillig, och KUB-test (kombinerat ultraljud och biokemiskt test) är ett av de alternativ som gravida kvinnor kan bli erbjudna. För att kvaliteten och resultaten av KUB-testen ska bli så optimala som möjligt är det bra om alla gravida oavsett ålder och bakgrund erbjuds testet. Precisionen i testet blir sämre och den testpositiva gruppen tenderar att bli större om endast äldre kvinnor erbjuds testet. 

Av etiska skäl, om bl a rättvise- och autonomiprinciperna tillämpas, är det olyckligt om informationen och erbjudanden om fosterdiagnostik skiljer sig markant mellan olika landsdelar. Tyvärr är det så i Sverige. Vissa landsting eller regioner erbjuder alla gravida kvinnor KUB-test, några erbjuder vid ålder >35 år, ett landsting vid ålder >33 år och tre landsting erbjuder det inte alls. Det är samtidigt en realitet att kvinnor med högre socioekonomisk status söker privat och själva betalar kostnaden för fosterdiagnostik under sin graviditet. 

När ytterligare en ny metod som NIPT introduceras känns det viktigt för framtiden att den inkorporeras med de befintliga metoderna och används på ett kostnadseffektivt sätt. NIPT bör också kvalitetssäkras och monitoreras via nationella kvalitetsregister på samma sätt som KUB, i enlighet med nationella riktlinjer framtagna av Svensk förening för obstetrik och gynekologi.

Diagnostik av numeriska kromosomavvikelser

Med tidig fosterdiagnostik menas i dag undersökning för att upptäcka kromosomavvikelser, strukturella avvikelser (missbildningar) eller vissa ärftliga sjukdomar vid 11–14 veckors gestationsålder. Detta kan göras antingen som en riskbedömning med en kombination av ultraljudsundersökning och biokemisk analys av maternella serummarkörer eller genom invasiva diagnostiska ingrepp, t ex fostervattenprov/moderkaksprov. 

Den vanligaste kromosomavvikelsen, trisomi 21, uppstår vid ca 1:700 graviditeter och orsakar Downs syndrom hos barnet, vilket är behäftat med varierande grad av mental retardation och strukturella missbildningar som hjärtmissbildningar eller avvikelser i gastrointestinalkanalen och urinvägarna. 

De näst vanligaste numeriska kromosomavvikelserna, trisomi 13 och 18, är 3–7 gånger mer sällsynta och i princip alltid associerade med allvarliga missbildningar som kan upptäckas med ultraljud redan i förs­ta trimestern. Sannolikheten att föda ett barn med trisomi 21 ökar med den gravida kvinnans ålder och är ca 1:300 vid 35 år och 1:100 vid 40 års ålder. I Sverige har vi sedan 1970-talet haft ett lagstadgat krav på att blivande föräldrar ska erbjudas information om möjligheterna till fosterdiagnostik. Diagnostik av kromosomavvikelse kan fås endast via genetisk analys av fosterceller uthämtade via fostervattenprov (amniocentes) eller genom moderkaksprov (korionvillibiopsi) som kan utföras vid 15 respektive 10 fullgångna graviditetsveckor [1]. 

Metod att mäta fostrets nackuppklarning utvecklas

Tidigare hade man i årtionden använt moderns ålder som urvalsmetod för att erbjuda fosterdiagnostik och ge möjlighet till prenatal diagnos av trisomi 21 [2]. Successivt ökande genomsnittsålder hos gravida kvinnor och risk för missfall efter invasiv provtagning har gjort att en sådan policy inte kan anses vara medicinskt försvarbar. Metoden med ultraljud och mätning av fostrets nackuppklarning (NUPP) utvecklades vid Fetal Medicine Foundation vid King’s Col­lege i London under 1990-talet (Figur 1). Med en kombination av fostrets nackuppklarning och den gravida kvinnans ålder kunde ca 75 procent av foster med trisomi 21 detekteras om ca 5 procent av de undersökta hade positivt test och erbjöds invasivt prov [3]. 

Detta var en klar förbättring jämfört med tidigare policy som tillämpats i decennier, där enbart maternell ålder (≥35 år) användes som indikation för att erbjuda invasivt test. Detektionsfrekvensen var då 30–40 procent samtidigt som 90 gravida kvinnor måste provtas för att detektera 1 fall av trisomi 21 [2]. Genom att komplettera ultraljudsundersökningen av fostrets nackuppklarning med analys av fritt beta-hCG (humant koriongonadotropin) och PAPP-A (graviditetsassocierat plasmaprotein A) i maternellt serum höjdes detektionsgraden till ca 90 procent vid KUB om ca 4 procent av de undersökta hade förhöjd risk  [4, 5]. 

Den riskberäkningsalgoritm man använde vid Fetal Medicine Foundation var utvecklad i en brittisk gravid population; referensvärden för både ultraljudsparametrar och biokemiska parametrar visade sig stämma mindre väl med förhållanden i andra länder. En ny riskberäkningsalgoritm för en svensk population konstruerades baserad på data från 21 000 gravida [2, 6]. 

Fosterdiagnostikregistret säkrar kvalitet

Sedan 2006 har vi i Sverige registrerat data från 225 000 KUB-test med denna riskberäkningsalgoritm, och resultaten är helt jämförbara med dem vid Fetal Medicine Foundation [5]. Riskberäkningen utförs av utbildade och licensierade användare via Fosterdia­gnostikregistret, vilket sedan 2013 är en del av Graviditetsregistret. 

Initialt deltog endast två Stockholmskliniker, och registret har successivt byggts ut för att i nuläget ha närmare 30 enheter anslutna över hela landet, vilket representerar ca 75 procent av samtliga KUB-test i Sverige årligen. Genom ett webbaserat system har en nationell databas byggts upp där distributioner av mätdata från samtliga enheter kan följas liksom resultat från de sex biokemiska laboratorierna. 

Central monitorering möjliggör både justering av algoritmen och kvalitetssäkring av metoden när fler enheter ansluter sig. Registret utför årliga revisio­ner då operatörer som har för få undersökningar eller avvikande distributioner på sina ultraljudsmätningar kan göras uppmärksamma på detta och förändra sitt arbetssätt så att ett test håller samma kvalitet oavsett var i landet det är utfört.

KUB-testet kan följas upp med icke-invasivt test 

Varje graviditet får en individuell riskbedömning av om fostret har trisomi 21 eller trisomi 13/18. Triploidier och könskromosomavvikelser får ofta ökad risk och kan upptäckas samtidigt. En kombinerad risk ­>1:200 anses vara förhöjd, och de blivande föräldrarna informeras mer utförligt och erbjuds möjlighet att gå vidare med ytterligare utredning. Efter 14 fullgångna graviditetsveckor kan KUB-testet inte säkert skilja mellan sjuka och friska foster. 

Hittills har man kunnat erbjuda endast invasivt test för att diagnostisera sjuka foster hos de knappt 5 procent som upptäcks ha förhöjd risk. Den invasiva provtagningen kan dock vara associerad med en liten ökad risk för missfall [7]. Numera kan dock samma grupp även erbjudas NIPT, som är ett icke-invasivt test med mycket hög sensitivitet och specificitet (99,9 procent) [8, 9] (Tabell 1). 

NIPT är dock fortfarande ett relativt dyrt test, falskt positiva svar kan förekomma, och det prediktiva värdet är beroende på prevalensen av kromosomavvikelser i den population man undersöker. Svensk förening för obstetrik och gynekologi rekommenderar därför att testet tills vidare används endast som ett sekundärt screeningtest efter det att ökad risk upptäckts vid KUB-testet och att positiva testresultat vid NIPT konfirmeras genom invasiv provtagning [11]. 

Graviditetsregistret visar resultat av KUB

I Graviditetsregistrets årsrapport 2015 redovisas 34 796 undersökningar utförda med Graviditetsregistrets riskberäkningsalgoritm, varav 209 fall av kromosomavvikelser [10]. Trots att en formell åldersgräns på ≥35 år tillämpas i flera regioner och landsting, har andelen gravida <35 år i hela landet som genomgår KUB-test sedan 2010 successivt ökat från 50 procent till ca 65 procent. Andelen testpositiva med förhöjd risk >1:200 var 4,3 procent. Totalt är det fortfarande mindre än hälften av alla gravida i landet som genomgår riskbedömning och strukturerad ultraljudsundersökning under första trimestern. 

År 2015 redovisas en detektionsfrekvens av trisomi 21 och samtliga kromosomavvikelser på 92 procent respektive 89 procent (Tabell 2). Man kan i Graviditetsregistrets rapport se stora skillnader i maternell åldersprofil i landet mellan dem som erbjuds KUB: 18 procent är >35 år i Örebroregionen, där erbjudandet är generellt till samtliga gravida kvinnor, jämfört med 57 procent i Västra Götalandsregionen där en åldersgräns på 35 år används. 

Efter introduktionen av NIPT-testet ökar andelen gravida kvinnor som trots låg risk påvisad med KUB-test ändå går vidare med fortsatt utredning av fostrets karyotyp: från 1,3 procent 2006–2015 till 2,2 procent enbart under 2015. Orsaken till utökad utredning under graviditeten kan vara att man vid rutinultraljudsundersökningen i graviditetsvecka 18 upptäckt en misstänkt fosteravvikelse. En orsak kan också vara att NIPT-testet anses mer lättillgängligt och nu används i större utsträckning hos gravida med kvarstående oro.

Fosterdiagnostik handlar om mer än trisomier  

Fosterdiagnostik handlar inte enbart om att upptäcka foster med allvarliga kromosomavvikelser. I Sverige har vi under de senaste 10 åren byggt upp kompetens och erfarenhet av undersökningar under första trimestern hos barnmorskor och obstetriker med specialutbildning och certifiering i ultraljudsdiagnostik. Med välutbildade ultraljudsoperatörer, förfinad apparatur och nya analysmetoder är det möjligt att upptäcka allvarliga fosteravvikelser och prognostisera sjukdomar redan i tidig graviditet. 

Eftersom ultraljud kan alstra värme i vävnad, vilket potentiellt kan påverka fostret, ska undersökningen genomföras enligt ALARA-principen (as low as reasonably achievable) så att så små energimängder som möjligt tillförs fostret. 

En stor nackuppklarning i vecka 11–14 är även hos euploida foster associerad med strukturella missbildningar och genetiska syndrom. Vid nackuppklarning >95:e centilen (3,5 mm) finner man missbildningar hos 7 procent respektive 46 procent vid en spalt >6,5 mm [12]. Sambandet omfattar missbildningar i de flesta organsystemen, såsom diafragmabråck, bukväggsbråck, skelettdysplasier, urinvägsmissbildningar och kongenitala hjärtvitier. 

Hjärtfel är en av de vanligaste medfödda missbildningarna; risken ökar med stigande nackuppklarning från 3 procent vid 3,5–4,4 mm till 30 procent vid >6,5 mm [12]. I en nyligen publicerad metaanalys av ett tjugotal studier inkluderande knappt 80 000 graviditeter beräknades att 51 procent av fosteranomalier kan upptäckas redan i graviditetsvecka 12, och det tycks som om användande av strukturerat protokoll eller checklista vid undersökningen ökar sensitiviteten [13, 14]. 

Rutinultraljudsundersökningen i graviditetsvecka 18–20 bör kvarstå eftersom vissa strukturer i hjärnan utvecklas först då och en del missbildningar, t ex bilateral njuragenesi, inte ger upphov till symtom förrän senare i andra trimestern och kan missas vid en tidig undersökning. 

Öppna ryggmärgsbråck är nästan lika vanliga som kromosomavvikelser, och hittills har nästan inga fall kunnat upptäckas förrän vid rutinultraljudsundersökningen i vecka 18–20. Upptäckten att de flesta foster med neuralrörsdefekt har typiska förändringar i bakre skallgropen och förhållandevis litet huvud för gestationsåldern gör att sannolikt många fler fall kommer att bli diagnostiserade redan i vecka 12 eller åtminstone föranleda utvidgad undersökning med vaginalt ultraljud eller tidigarelagd rutinultraljudsundersökning vid misstänkta fynd [15].  

Datering av graviditeten kan vara avgörande

Säker datering av graviditeten är en förutsättning för optimal övervakning och planering av obstetriska interventioner. Tidiga tillväxthämningar kan ha börjat manifestera sig redan i graviditetsvecka 18–20, och en så säker datering som möjligt är helt avgörande för beslut om förlossning vid den kritiska tidpunkten för fetal viabilitet kring 22–24 veckor. 

Fel i dateringen på endast några dagar kan medföra att onödiga interventioner genomförs vid en graviditet där förutsättningar för neonatal överlevnad saknas. 

Graviditetslängden kan bestämmas med hjälp av mätning av fosterhuvudets biparietaldiameter (BPD) från ett mått på 21 mm, vilket motsvarar ca 12 fulla graviditetsveckor [16]. 

Bedömning av korionicitet vid tvillinggraviditet 

Vid tvillinggraviditet är bedömning av korionicitet en helt avgörande faktor för att planera graden av övervakning och behov av kontroller. En bedömning av skiljeväggen kan med närmast 100-procentig säkerhet avgöra korioniciteten i graviditetsvecka 11–13, men bilden blir mer svårtolkad längre fram i andra trimestern. Tvillingar som felaktigt bedömts som dikorioniska kommer då inte att erbjudas adekvat övervakning för att förhindra perinatal mortalitet eller morbiditet vid en komplikation som företrädesvis uppstår hos enäggstvillingar. 

Tvillingtransfusionsyndrom har obehandlat en mortalitet på ca 80 procent och drabbar 10–15 procent av monokorioniska tvillingar. Tidig upptäckt och behandling med laserkoagulation av placentaanastomoser kan rädda en majoritet av dessa barn [17]. 

Övervakning av graviditetskomplikationer

Graviditetskomplikationer som preeklampsi och in­t­rauterin tillväxthämning är betydligt vanligare än medfödda missbildningar eller kromosomavvikelser. Svår preeklampsi som debuterar före 34 graviditetsveckor står för en stor andel av både maternell och perinatal mortalitet och morbiditet. Kostnader för vården av sjuka gravida kvinnor och barn som måste förlösas prematurt är betydande. 

Vid Fetal Medicine Foundation vid King’s College i London har man tagit fram algoritmer där man utvärderar maternella karakteristika, mäter maternellt blodtryck och analyserar PAPP-A och PlGF (placentatillväxtfaktor) i serum; PAPP-A och PlGF är biokemiska markörer  för nedsatt placentafunktion och angiogenes. Detta kan prognostisera risken för utveckling av tidig intrauterin tillväxthämning och preeklampsi. 

Detta kan som tillägg till KUB-testet förbättra testets förmåga att detektera kromosomavvikelser och minska antalet falskt positiva prov [18]. 

Lågdosterapi med 150 mg acetylsalicylsyra dagligen har visat sig kunna förebygga svår tidig preeklampsi eller intrauterin tillväxthämning hos 80 procent om förhöjd risk identifieras i första trimestern och maternell behandling påbörjas före 16 gestationsveckor [19, 20]. Resultaten från en stor prospektiv randomiserad multicenterstudie (ASPRE) förväntas under 2017; om även dessa visar en övertygande effekt lär frågan om nationell screening i första trimestern aktualiseras även i Sverige. 

Alla gravida bör erbjudas tidig ultraljudsundersökning

Det kommer även i framtiden att vara viktigt att bibehålla kompetens och erfarenhet av kvalificerade ultraljudsundersökningar för alla de fall där primär scree­ning med NIPT visar oklara eller osäkra resultat. Det positivt prediktiva värdet för trisomi 21 vid NIPT är 81 procent och betydligt lägre vid de mer ovanliga kromosomavvikelserna trisomi 13/18 och Turners syndrom. 

En ultraljudsundersökning kan då avslöja om det finns missbildningar eller ultraljudsmarkörer som indikerar kromosomavvikelse samt ge vägledning inför fortsatt diagnostik hos de 2–4 procent av fallen där NIPT-analysen misslyckats, oftast beroende på låg halt fri fetal DNA-fraktion, där man erfarenhetsmässigt vet att aneuploidier är vanligare. Placenta­mosai­cism, missfall och tvillinggraviditeter där ett foster dött tidigt är också kliniskt relativt vanliga situationer där kompletterande utredning med ultraljud är avgörande [21]. 

Sammanfattningsvis finns det många skäl att behålla och även utöka erbjudandet till alla gravida kvinnor om en kvalificerad ultraljudsundersökning i första trimestern. Allvarliga strukturella avvikelser kan identifieras, vilket ger blivande föräldrar mer tid och bättre förutsättningar för att informeras om det kommande barnets tillstånd och ibland även kunna avbryta graviditeten tidigare på ett sätt som både är medicinskt säkrare och upplevs mindre traumatiskt. Komplicerade tvillinggraviditeter och ökad risk för svår preeklampsi kan identifieras redan i första trimestern; då kan såväl adekvat övervakning som behandling erbjudas, till gagn för både den gravida kvinnan och den obstetriska vårdkedjan.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.