Alkohol och äldre – eftersatt fråga hos våra vanligaste patienter

Andelen äldre i befolkningen ökar [1], och dagens äldre dricker mer än tidigare generationer [2]. Ohälsan relaterad till alkohol ökar hos denna åldersgrupp, liksom antalet alkoholrelaterade dödsfall [3].

Varför denna grupp ska uppmärksammas

Den vanligaste patienten inom hälso- och sjukvården är över 65 år. Äldre personer är generellt sett mer känsliga för alkoholens negativa effekter, dels på grund av åldersrelaterade förändringar i alkoholmetabolism, dels till följd av sjukdomar och läkemedelsinteraktioner. Även äldre som inte uppfyller diagnostiska kriterier för skadligt bruk/beroende kan ha ökad risk för negativa effekter av alkohol. Överkonsumtion kan leda till ökad risk för kognitiv nedsättning, fallskador, bristande egenvård samt sociala komplikationer [4]. Suicidrisken ökar tiofaldigt hos äldre med alkoholproblematik jämfört med äldre utan alkoholproblematik; detsamma gäller för suicidförsök [5]. Se vidare Fakta 1.

Epidemiologiska trender

Även om alkoholkonsumtionen generellt sett minskar med stigande ålder [6] är det i dag färre äldre som avstår helt från alkohol [2]. Äldre dricker mer frekvent än yngre. Dessutom verkar antalet konsumtionstillfällen öka [6], och Folkhälsomyndigheten har noterat en ökad alkoholkonsumtion i denna grupp under de senaste åren [7]. Jämfört med tidigare generationer har andelen äldre med riskbruk ökat, vilket är särskilt påtagligt hos kvinnor [2]. När det gäller skadligt bruk och beroende hos äldre är det svårt att uttala sig om epidemiologiska trender då studier saknas. Färska siffror finns från en enkätstudie som riktade sig till 65–84-åringar med eget boende, som visar att 12-månadersprevalensen av alkoholmissbruk/-beroende är 7–9 procent hos deltagarna bosatta i Nordeuropa [8]. Motsvarande siffror saknas för Sverige, men Socialstyrelsen har noterat att allt fler äldre söker sjukvård för alkoholrelaterade diagnoser, och för äldre kvinnor skedde en fördubbling inom beroendevården 2006–2015. Dessutom stiger den alkoholrelaterade mortaliteten. Mellan åren 2001 och 2015 ökade antalet dödsfall kopplade till alkohol bland personer över 65 år med 41 procent. Under samma tidsperiod minskade dödsfallen bland yngre [3].

Ökad alkoholkonsumtion hos äldre 

Bättre hälsa, förbättrad ekonomi, ökad tillgänglighet, ökat resande samt förändrade dryckeskontexter är några faktorer som kan bidra till ökad konsumtion hos den äldre befolkningen. Medial uppmärksamhet kring alkoholens potentiella positiva effekter kan också påverka konsumtionen. Lågt till måttligt alkoholintag har associerats med bättre kardio- och cerebrovaskulär hälsa [9], minskad demensrisk [10] samt ökat psykologiskt välbefinnande och ökad livskvalitet [11]. Dessa samband talar inte nödvändigtvis för orsak och verkan, och studier som använder icke-konsumenter som jämförelsegrupp har ifrågasatts [12].

Hur väl uppmärksammas alkoholfrågan i kliniken?

Även om screeninginstrument såsom AUDIT rekommenderas i vården för identifiering av personer med problematisk alkoholkonsumtion finns sannolikt ett mörkertal [3]. Bristande tid och kunskap kring negativa konsekvenser av alkohol hos äldre kan bidra till att vårdpersonalen hoppar över frågor kring den äldre patientens alkoholanvändning. Trots att socialt drickande är mer accepterat bland äldre i dag kan stigmatiserande attityder kvarstå, varför frågorna kan utebli. Ibland upptäcks skadligt bruk/beroende först när äldreomsorgen kopplas in. Personalen inom hemtjänst/äldreboenden blir varse om problematiken, men i många fall saknas rutiner för handläggning [3]. Primärvården har därmed en central roll när det gäller identifiering och behandling av äldre personer med problematiskt drickande. 

Men var går gränsen för riskbruk hos äldre? I dag används samma gränsvärden för alla åldersgrupper i Sverige. Med tanke på att kroppens förmåga att hantera alkohol försämras med stigande ålder kan det finnas ett behov av åldersanpassade riktlinjer. I Storbritannien rekommenderar Royal College of Psychiatrists en »säkerhetsgräns« motsvarande 88 gram alkohol eller 7,3 svenska standardglas per vecka; i USA föreslår National Institute of Alcohol Abuse and Alcoholism att gränsen för äldre bör gå vid motsvarande 98 gram eller 8,2 standardglas per vecka. Effekten av riktlinjer för alkoholkonsumtion har dock diskuterats på senare tid [13]. Förmågan att hantera alkohol är individuell och påverkas av en mängd faktorer, vilket gör det problematiskt med generella riktlinjer. Ett alternativt förhållningssätt kan vara att ha ökad uppmärksamhet kring den individuella patientens livssituation, inklusive den psykiska hälsan. Ogifta personer har större tendens att öka sitt alkoholintag i hög ålder [14]. Isolering och ensamhet kan leda till ökad konsumtion [15]. Hos vissa ses ökat intag i samband med pensionering till följd av mindre kontroll och mer ledig tid [16]. Det kan vara en poäng att ta reda på patientens inställning till alkohol, då det har visat sig att personer med hög alkoholkonsumtion tenderar att ha en mer positiv syn på alkoholens effekter jämfört med dem som dricker mindre [17].

Äldre svarar lika bra eller bättre på behandling

Forskningen visar att korta psykoedukativa primärvårdsinterventioner kan vara en effektiv behandlingsmetod för äldre med alkoholproblematik [18]. Lika bra eller bättre resultat ses hos äldre jämfört med yngre [19]. En utmaning är dock att äldre förefaller vara mer utsatta för stigmatisering, varför de får behandling i mindre utsträckning. För en del äldre är målet att sluta helt med alkohol, för andra kan det röra sig om att få ett mer kontrollerat drickande. För personer med allvarligare alkoholproblematik har lovande resultat visats med stödterapi och kognitiv beteendeterapi som skräddarsytts för äldre [18]. Dessa har olika angreppssätt och fokus. Stödterapin fokuserar främst på att öka individens sociala stöd och självkänsla. I den kognitiva beteendeterapin är bakomliggande inställning, känslor och beteende i fokus. Behandling i form av så kallad vård- och stödsamordning (case management) har också gett fina resultat hos äldre med alkoholproblematik [18]. Metoden har ett brett angreppssätt för att förbättra hälsan generellt och samtidigt minska stigmat. Genom att vård- och stödsamordning tar hänsyn till olika former av samsjuklighet är den en metod som är lämplig för äldre, en grupp som inte sällan är drabbad av fler än en sjukdom. Metoden har dessutom visat sig vara effektiv vad gäller att engagera äldre personer med riskkonsumtion i att fullfölja behandlingen. Med ökad uppmärksamhet och personcentrerade behandlingsinsatser kan konsumtionen minskas och den negativa trenden med alkoholrelaterad ohälsa hos den åldrande befolkningen vändas.

Läs även:

Författarintervjun med Felicia Ahlner