Läkartidningens reportage om patientdatalagen (PDL) i LT 15/2013 (sidorna 726-31) sätter strålkastarljuset på ett antal av de problem som finns med dagens svårtolkade och dysfunktionella lagstiftning. Sylf har tidigare påtalat dessa problem, och det är därför glädjande att Läkartidningen granskar tillämpningen av PDL så grundligt. 

Artiklarna visar hur otydligt regelverket är. Det blir uppenbart att varken lagstiftaren eller den ansvariga myndigheten (Socialstyrelsen) varit tillräckligt tydlig i förarbeten och riktlinjer när inte ens jurister med särskild kompetens i sjukvårdsfrågor vet vad som gäller och inte kan lämna ett samstämmigt svar om tolkningen. Om juristerna inte kan svara – hur kan man då förvänta sig att sjukvårdens anställda ska veta vad som gäller?

Sylf sätter stort hopp till den pågående utredningen om rätt information i vård och omsorg. Intervjun i LT med utredningens huvudsekreterare Patrik Sundström stärker oss i förhoppningen om ett reviderat, tydligt och verklighetsanpassat regelverk. Bland de många nödvändiga förändringarna vill vi lyfta fram några. 

• Det måste tydliggöras att sjukvårdspersonalen förväntas förbereda sig inför en patientkontakt genom att läsa på sjukdomshistoriken, så att själva patientmötet kan användas till det aktuella ärendet och inte till journalläsning. Detta är också vad de allra flesta av dagens patienter förväntar sig.

• Det måste klargöras att personalen i en lärande och patientsäker organisation förutsätts lära sig av sina erfarenheter genom att följa upp resultatet av sina bedömningar och åtgärder. Vem vill få sin bröstsmärta bedömd av en akutläkare som inte vet om tidigare hemskickade patienter kommit tillbaka med hjärtinfarkt eller ej? Vem vill bli opererad av en kirurg som inte fått möjlighet att följa upp om tidigare utförda operationer resulterat i komplikationer eller inte? 

• Många andra situationer – där såväl vårdpersonal som allmänhet förväntar sig att läkaren eller sjuksköterskan tar del av patientjournalen – hamnar i dag i den juridiska gråzon som uppstår då det inte finns en enhetlig tolkning av PDL; flera sådana situationer beskrivs i artiklarna. 

• Undervisningen av blivande läkare och andra vårdprofessioner rör sig i dag i en än otydligare gråzon där en alltför strikt tolkning av PDL riskerar att omöjliggöra klinisk praktisk utbildning – en utveckling som vore ödesdiger för kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.

Sylf uppfattar landstingens underlåtenhet att ta fram skriftliga rutiner kring tillämpningen av PDL i vårdvardagen som ett bristande ansvarstagande. Det ansvarsfulla sättet är att ge sina anställda tydliga arbetsbeskrivningar och sedan, som stor organisation, rakryggat ta eventuella tvister med Datainspektionen eller rättsväsendet. I stället väljer landstingen att låta personal som fastnar i stickprovskontroller ställas inför rätta så att juridisk praxis kan skapas genom prejudicerande domar.

Sylf anser att det är helt oacceptabelt att enskilda medarbetare tvingas in i rättsprocesser på grund av vårdgivarnas oförmåga att ta ett arbetsledande ansvar när det gäller tolkningen av PDL. Dessvärre indikerar svaren i Läkartidningens enkät att lokalt utformade skriftliga arbetsbeskrivningar på många håll i landet skulle medföra en benhård tolkning av PDL, långt från dagens pragmatiska vardagstillämpning. 

Vi anser därför att Socialstyrelsen bör komplettera lagstiftningens förarbeten med riktlinjer till vårdgivarna om lämpliga sätt att utforma rutiner för journalhantering. Dessa rutiner måste tillgodose vårdens behov av kompetensutveckling utan att kränka patienternas integritet. Detta arbete kan Socialstyrelsen med fördel göra i samråd med professions- och patientorganisationer.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.