Kan antalet fall av invasiv streptokockinfektion minskas?

Antalet rapporterade allvarliga/livshotande grupp A-streptokockinfektioner ökade påtagligt under år 2012, och ökningen har fortsatt 2013 enligt en nyligen publicerad artikel i LT [1]. Kerstin Hulter Åsberg skrev i slutet av förra året en kritisk artikel i LT: »Svenska barn ska inte behöva dö i streptokockinfektion« [2]. Före detta medicinalrådet Per G Swartling skrev i Sveriges äldre läkares medlemstidning om hur han själv drabbades av en allvarlig sepsis med grupp A-streptokocker efter en tonsillit som inte behandlades [3]. I båda dessa fall påpekades att man följt Smittskyddsinstitutets och Stramarådets rekommendationer att inte behandla en lindrig streptokockorsakad faryngotonsillit.

Det är inte på förhand möjligt att avgöra om en patient, som har en lindrig infektion, kommer att utveckla en allvarlig fulminant streptokockinfektion eller inte. Det bör dock påpekas att det är ytterst sällsynt att en faryngotonsillit leder till en allvarlig/livshotande infektion. Vi anser emellertid att varje fall av livshotande infektion måste undvikas.

Smittskyddsinstitutets och Stramarådets uppfattning att inte behandla en lindrig streptokockorsakad faryngotonsillit har uppenbarligen bedömts enbart efter patientens möjlighet till symtomlindring. Men streptokocker smittar! Det är lika viktigt att behandla för att minska smittspridning. Kliniska fall av streptokockorsakad faryngotonsillit smittar lika mycket oavsett hur svåra symtom patienten har. Man kan till och med anta att den patient som bedömts inte behöva behandlas betraktar sig själv som mindre sjuk och därför deltar i sina vanliga aktiviteter och då sprider sina streptokocker lättare.

Vi anser det självklart att ju mer grupp A-streptokocker som finns i omgivningen, desto större risk är det att andra personer kan smittas och drabbas av andra streptokockorsakade infektioner såsom allvarlig livshotande invasiv infektion.

Med anledning av en ökande tendens hos kollegor att avstå från att behandla kliniska fall av streptokockorsakad faryngotonsillit, något som man anser sig ha stöd för hos Strama och Smittskyddsinstitutet, skrev två av oss (KR och AS) en artikel i LT (nr 34/2011, sidan 1572) [4]. Vi argumenterade för behandling av alla symtomatiska halsinfektioner orsakade av grupp A-streptokocker. Vi varnade i denna artikel för den utveckling som vi ser i dag, med en ökning av antalet fall av allvarliga invasiva streptokockinfektioner.

Det förekommer förvisso naturliga fluktuationer i antalet fall av invasiva streptokockinfektioner, men vem kan med vetenskapligt stöd säga när »naturliga fluktuationer« övergår till signifikant ökning av antalet fall? Hur många svårt sjuka är acceptabelt innan berörda myndigheter överväger att ändra ståndpunkt?

Vi ser själva, och får också sporadiska rapporter om, att även andra streptokockorsakade sjukdomar ökar. Hur följs en eventuell ökning av dessa andra streptokockorsakade infektioner, som inte är anmälningspliktiga, upp?

I rekommendationerna om streptokockorsakad faryngotonsillit från hösten 2012 betonades vikten av och indikationerna för snabbtest för påvisande av grupp A-streptokocker. Vid ett positivt test ska behandling ske [5] oavsett hur svåra symtom patienten har.

Mot bakgrund av rapporteringen om ett ökat antal allvarliga/livshotande grupp A-streptokockinfektioner borde Smittskyddsinstitutet och Stramarådet tydligt propagera för att alla med symtomgivande streptokockorsakad faryngotonsillit ska behandlas med penicillin för att minska smittspridning. Vi anser att alla försiktighetsåtgärder är motiverade när man noterar en klar ökning av en livshotande infektion som dessutom orsakas av en bakterie som är penicillinkänslig.

Läs repliken:
Vi stödjer aktuell rekommendation avseende faryngotonsillit