Smittskyddsinstitutet och dess Stramaråd stödjer Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation avseende faryngotonsillit i enlighet med expertgruppens konsensusuttalande vid vårt gemensamma möte 2012 [1]. Som påpekas i rekommendationen utgör den ett stöd för behandlande läkare men kan inte ersätta dennes bedömning i det individuella fallet. Rekommendationerna omfattar i övrigt friska patienter med okomplicerad sjukdom.

Det finns inga belägg för att den ökning av antalet fall av allvarliga invasiva grupp A-streptokockinfektioner (iGAS) som noterats under 2012 och 2013 är orsakade av en minskande antibiotikaanvändning. Den totala konsumtionen av penicillin V, klindamycin, cefalosporin och erytromycin har varit tämligen stabil och endast minskat med tre procent sedan 2009 (mätt i dagsdoser, dvs DDD/1 000 invånare). Ingen nämnvärd ökning av antalet fall av faryngotonsillit sågs 2012. En ökning hade kunnat tolkas som tecken på underbehandling med påföljande ökad smittspridning. I data uttagna från PRIS (Primärvårdens register över infektioner i Sverige) [5; pers medd, Sven Engström, 29 juni 2013] ses endast en marginell förändring i antalet fall av tonsillit och faryngit, och i andelen individer som antibiotikabehandlats under de senaste åren (Figur 1). Eftersom det ökade antalet iGAS-infektioner är av ett klonalt ursprung (emm1/T1) talar detta snarare för att det är en särskilt virulent klon som just nu dominerar och sprids i Sverige [4].

Antibiotikaanvändningen, liksom förekomsten av iGAS, varierar stort mellan landstingen. Om en låg antibiotikaanvändning antas leda till en ökad förekomst av iGAS skulle en korrelation förväntas mellan landsting med låg antibiotikaförskrivning och hög förekomst av iGAS. I Figur 2 har antibiotikakonsumtion i relation till antalet fall av iGAS för respektive landsting analyserats i ett sambandsdiagram (scatterplot). En korrelation mellan landstingen baserad på antibiotikakonsumtion och förkomst av iGAS påvisas dock inte (r = 0,03). 

De flesta fall av allvarlig GAS-infektion utvecklas inte från faryngit eller tonsillit [2, 3]. Cirka hälften av patienter med iGAS har en hud- eller mjukdelsinfektion och i cirka en fjärdedel av fallen saknas känt fokus [6]. Enligt en svensk studie noterades faryngotonsillit som ingångsport till invasiv GAS-infektion hos 2 procent av fallen [3]. Det är dock inte på förhand möjligt att avgöra om en patient kommer att utveckla en allvarlig fulminant streptokockinfektion eller inte. Det är därför, oavsett förekomst av faryngotonsillit eller inte, viktigt att vara uppmärksam på symtom på iGAS och handlägga dessa skyndsamt. Den reviderade behandlingsrekommendationen från 2012 lägger vikt vid dessa aspekter. Såsom nyligen påpekats av Smittskyddsinstitutet [4] ses ingen signifikant ökad dödlighet i iGAS trots det ökande antalet fall av invasiv sjukdom.

Invasiv GAS-infektion är ett mycket allvarligt tillstånd. Smittskyddsinstitutet fortsätter att följa och analysera utvecklingen av iGAS för en ökad förståelse av sjukdomens epidemiologi.

Läs även:
Kan antalet fall av invasiv streptokockinfektion minskas?