Professor Martin Björck hävdar i en kommentar till min debattartikel i Läkartidningen 25–26/2013 (sidorna 1228-9) att vi förlänger människors liv med hjälp av screening för bukaortaneurysm. Han hänvisar då till endast en av de fyra existerande studierna, MASS (Multicentre aneurysm screening study), som ingår som en av tre i Cochranes metaanalys (den fjärde kom inte med då resultatet var snedvridet). I Cochranes metaanalys fann man ingen effekt på totalmortalitet. Att välja en enda studie av de existerande är inte ett gott exempel på evidensbaserad medicin. Och även om Cochrane-studien skulle revideras och påvisa en minskad totalmortalitet är det osannolikt att detta skulle gälla i dag med den betydligt lägre prevalensen.

 Martin Björck skriver att det är oetiskt att inte erbjuda screening om det kan förlänga livet på människor. Detta påstående är i sig just det som är kärnan i min artikel. Läkaretiken grundar sig på att människor ska behandlas med respekt. Det är betydligt mer sannolikt att få veta att man har ett aneurysm som inte ska opereras men följas, än att man har ett aneurysm som kräver operation. Hur denna grupp mår har vi nästan ingen kunskap om – endast att screeningen, enligt Björck, förlänger liv. Betydligt fler ska må dåligt för att några inte ska dö av just bukaortaaneurysm.

Han belyser också på ett utmärkt sätt varför informationen till patienterna inte ska författas av dem som organiserar screeningen. En kirurg som har sett flera människor dö på grund av aortaaneurysm, trots sina egna insatser, blir naturligtvis påverkad av detta. Han möter däremot inte människorna som hamnat i kontrollgruppen. Eftersom de inte har kunskapen är de dessutom tacksamma för att ha omfattats av kontrollerna. De är naturligtvis övertygade om att läkarna gör gott.

För att information inför screening ska bli balanserad bör den utformas av andra än just kirurgerna. Det finns säkert många människor som hellre är ovetande. De kanske inte tycker att det är så viktigt vad de dör av.

Människor ska väl inte genomgå screening för att minska belastningen för anhöriga och kirurger? Hur kan man göra skada om man informerar så att varje människa själv kan göra sitt val?

Om patienterna vet att vi undanhåller kunskap, utifrån att läkarkåren vet bäst, om vad som är till skada och nytta för våra medmänniskor tror jag att förtroendet för läkarkåren skadas. 

Läs slutreplik:
Ett bra samarbete bygger oftast på att man respekterar varandras kompetens

Läs även:
Fortsatt oklar nytta med screening för aortaaneurysm  
Svepande och dåligt underbyggda påståenden