Bengt Järhult håller debatten om New public management (NPM) föredömligt vid liv i denna tidning. I en debattartikel i 51–52/2014 (sidorna 2313-4) undrar han varför inte läkarkårens organisationer agerat tidigare och mer kraftfullt mot nya organisationsprinciper och styrmekanismer i svensk sjukvård. Han pekar särskilt på tystnaden från de »etiska representanterna» i Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet som problematisk.
Jag vill först och främst ge Bengt Järhult helt rätt i att företrädare för den svenska läkarkåren varit alldeles för passiva inför det som skett och sker på systemnivå i svensk sjukvård i dag. De dramatiska förändringar som skett, åtminstone i vissa landsting, utgör i dag ett klart hot mot vår yrkesetik och vår professionalitet. Svenska Läkaresällskapets uppfattning är att centrala etiska värden satts på undantag till förmån för principer som inte beaktar sjukvårdens komplexitet och inre logik.
I Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har frågan varit aktuell under flera år under termen »strukturell etik«. Vi har inbjudit forskare på området för att ge oss kunskap och vi har sökt efter empiriska studier som grund för ett ställningstagande. Jag måste dock medge att vi varit alldeles för räddhågade att ta ställning av rädsla för att hamna i en eller annan partipolitisk fålla, vilket vi har befarat skulle kunna splittra professionen på ett olyckligt sätt.
Artikelserien i DN i mars 2013 författad av Maciej Zaremba blev för många läkare väldigt klargörande. Den kom att fungera som något av en katharsisprocess, där det som många kollegor vittnat om, eller bara känt som ett diffust obehag, fick ett namn (NPM) och en historia. Det fungerade ungefär som när en patient efter lång utredning äntligen får en diagnos som förklaring till sina symtom. Vi fick i det sammanhanget också god hjälp från statsvetare och ekonomer som kunde förklara hur NPM vuxit fram och hur denna ideologi tagit över i en rad sektorer förutom sjukvården, såsom skolan, polisen, socialtjänsten med flera. I dag kan vi därför utan tvekan säga att NPM är ett koncept som bygger på en logik hämtad från den varuproducerande sektorn och som inte lämpar sig i hälso- och sjukvården. Ekonomer pekar också på att det är ett ineffektivt system som inte respekterar vare sig professionalitet eller yrkesetik.
Under året har Svenska Läkaresällskapet arrangerat två tisdagssammankomster kring NPM, i ena fallet tillsammans med Läkaruppropet. Båda kvällarna drog fullt hus och visade på ett mycket stort engagemang från läkare i alla tänkbara specialiteter. Vid Medicinska riksstämman hölls ett långt symposium om NPM som samlade 500 personer. Budskapet var kristallklart; NPM är ett system för styrning av sjukvården som, förutom att vara ineffektivt, har betydande negativa konsekvenser för såväl personal som patienter. Det finns betydande risker för att vi inte längre kan upprätthålla principerna i riksdagens prioriteringsplattform om allas lika värde och att den som har störst behov ska gå först i kön. Arbetet med att minska ojämlikheter i vården kan därför allvarligt försvåras av NPM.
Svenska Läkaresällskapet håller nu på att flytta upp denna fråga till en av de viktigaste på agendan. Vi har nyligen publicerat en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt (25 december 2013), där våra grundläggande principer för sjukvårdens organisation och ledning presenteras. Vi tillsätter nu också en särskild arbetsgrupp som ska utveckla dessa principer till ett mer fullödigt policydokument, ta kontakt med politiker på olika nivåer och av olika färg, fortsätta att arrangera debatter i ämnet med mera. Vi mottar gärna idéer och förslag på hur arbetet bör bedrivas.
Vi har märkt att det finns ett tydligt intresse för att diskutera NPM också bland politiker. Det är ju inte så att det finns något specifikt politiskt beslut om att införa detta system, utan det har smugit sig in gradvis under lång tid. När konsekvenserna av systemet nu är påfallande och när vi som läkarkår lyfter fram de etiska och professionella aspekterna på problemet så tror vi att det finns ett politiskt intresse för frågan. Kanske kan det till och med bli en valfråga?
Svenska Läkaresällskapets kärnvärden är vetenskap, utbildning, kvalitet och etik. Vi vill bygga svensk sjukvård utifrån dessa principer och tror att patienten förväntar sig att möta en läkare som vägleds av dessa värden utan sidoblickar på ersättningssystem, statistik eller andra för det enskilda mötet ovidkommande aspekter. Vi vill ställa vår professionella kunskap till förfogande i mötet med patienten för att tillsammans med denne finna den optimala vägen för hälsa och tillfrisknande inom tillgängliga resursramar.
För att det ska bli en sjukvård präglad av verklig delaktighet för patienten krävs dock samtidigt att vi som yrkeskår utvecklas i riktning mot en kultur där samarbete, delat beslutsfattande och etisk medvetenhet blir allt tydligare.
Så vad kan då den enskilde läkaren göra i den nu uppkomna situationen? Några punkter som framkom vid riksstämmosymposiet var följande:
- Glöm aldrig vem du är till för!
- Aktualisera läkarnas etiska yrkesregler och ställ dig frågan om det system inom vilket du verkar möjliggör att arbeta enligt dessa
- Aktualisera riksdagens prioriteringsplattform och hälso- och sjukvårdslagens portalparagrafer
- Vägra delta i det kommersiella nyspråket
- Delta i debatten om NPM lokalt och nationellt
- Visa civilkurage om yrkesetiken trängs undan av administrativa påbud.
