Tabell I. Könsfördelning av medlemmar i Läkarförbundet uppdelat på ålder samt könsfördelning av läkare anställda på universitet uppdelat på akademisk grad. År 2012.

Mia Fahlén ondgör sig med rätta över att Läkartidningen vid flera tillfällen uppvisat ett snett könsperspektiv i både reportage och illustrationer [1]. Att 28 procent av referenterna i LT är kvinnor tycker jag däremot inte är så upprörande.

Ett aktivt arbete behövs på flera plan för att motverka stereotypa könsroller i samhället, t ex genom ekonomiska styrmedel (föräldraförsäkringen) och uppviktning av underrepresenterarat kön vid antagning till högre utbildning (om lagligt), men också genom kvotering av kvinnor till professurer. I det långa loppet är detta bra, men för den enskilda kvinnan som inte blev antagen till läkarutbildningen, eller den manlige docenten som inte blev professor på grund av fel kön, kan det i stunden kännas lite märkligt.

Jag har ovetenskapligt räknat på medlemmar i Läkarförbundet per kön och ålder samt antal läkare anställda inom universitet per kön och akademisk grad för att mycket grovt skatta fördelningen av akademisk grad per kön och åldersklass bland alla läkare i dag (Tabell I) [2, 3]. Det framgår en kohort- och ålderseffekt. Med antagandet att referenterna är läkare, professorer betydligt äldre än doktorander och att professorer i högre grad än doktorander är referenter, i kombination med att andelen kvinnor på läkarutbildningen för flera decennier sedan var betydligt lägre än vad den är i dag, är det inte så konstigt att det i dag finns en större manlig pool av möjliga referenter. Extrapolering av siffrorna visar att det om 10–15 år antagligen kommer vara 28 procent manliga referenter om man antar att LT gör urvalet av referenter slumpmässigt.

Den övergripande frågan är på vilken detaljnivå samhället och andra aktörer ska in och påverka för att korrigera en »skev« könsfördelning.

Det som däremot är allvarligt är att andelen läkare som disputerar, oavsett kön, minskar. »Läkarförbundet beräknar att cirka 30 procent av en årskull läkare behöver genomgå forskarutbildning för att upprätthålla kompetenesen inom alla viktiga områden« [4]. I slutet av 1990-talet var det cirka 25 procent som disputerade, men i mitten av 2000-talet var det färre än 20 procent [4]. Här måste vi alla gemensamt skapa de förutsättningar som behövs för att våra (yngre) kollegor ska förkovra sig vetenskapligt!