Antibiotikabehandling vid akne bör begränsas

Några huvudpunkter i dokumentet är att antibiotikabehandling vid akne bör begränsas på grund av risk för resistensutveckling och vidare att isotretinoin kan övervägas tidigt vid sviktande övrig behandling i allvarliga fall. Såsom tidigare är lokalbehandling av huden den grundläggande behandlingen vid akne.

Det är mot bakgrund av det ökande problemet med antibiotikaresistens som Läkemedelsverket tillsammans med Folkhälsomyndigheten fått som regeringsuppdrag att utarbeta behandlingsrekommendationer som gäller tillstånd som behandlas i öppen vård och där antibiotikabehandling är vanlig. Uppdraget utgör en del av regeringens patientsäkerhetssatsning. Den nya behandlingsrekommendationen som avser akne är en del av uppdraget.

Acne vulgaris är en en inflammatorisk sjukdom i den gemensamma utförsgången för talgkörtel och hårfollikel där mikrokomedonen, med en plugg av keratin i mynningen av den dilaterade talgfyllda utförsgången, är den primära lesionen från vilken inflammationen sedan kan utvecklas. Svårighetsgraden av akne korrelerar med ökad talgproduktion. Hudbakterien Propionibacterum acnes, som ingår i hudens normala flora, tillväxer i komedonen och bidrar till den inflammatoriska processen.

Akne drabbar nästan alla tonåringar, och 15–20 procent får medelsvår eller svår akne. Akne har stor inverkan på livskvaliteten hos drabbade ungdomar, och graden av inverkan på livskvaliteten korrelerar inte alltid med svårighetsgraden av akne. 

En kliniskt lindrig akne kan upplevas stigmatiserande och medföra ökad risk för isolering och depression. Medelsvår/svår akne är förknippad med fördubblad risk att rapportera självmordstankar [1]. En annan studie visade att en grupp aknepatienter hade sämre livskvalitet beträffande social funktion och mental hälsa än patienter med allvarliga invärtes sjukdomar [2].

En förenklad klinisk indelning av akne är:

• Komedoakne 
• Lindrig–medelsvår papulopustulös akne
• Svår papulopustulös akne, medelsvår nodulär akne
• Svår nodulär/nodulocystisk akne.

Rekommendationen innehåller en behandlingstrappa i tabellform som ger terapirekommendationer för olika former och svårighetsgrader av akne. Likaså ges en översikt över fördelar och nackdelar med de olika terapierna och över vanliga biverkningar. Aspekter som rör graviditet och amning tas också upp i dokumentet.

I behandlingen av akne är lokalbehandling grundläggande, antingen ensam eller i kombination med perorala läkemedel. 

Vid komedoakne är adapalen förstahandspreparat. 

Kombinationen adapalen plus bensoylperoxid är effektivare och rekommenderas vid mild papulopustulös akne. Azaleinsyra kan vara ett alternativ. 

Vid medelsvår papulopustulös akne är adapalen plus bensoylperoxid förstahandsmedel och bensoylperoxid plus topikalt klindamycin andrahandsmedel. Dock medför behandling med klindamycin risk för resistensutveckling i hudfloran och bör tidsbegränsas. 

Vid svårare former av akne kan perorala antibiotika i form av lymecyklin eller tetracyklin övervägas. 

Isotretinoin kan övervägas vid svårare former av akne där annan behandling inte varit framgångsrik. 

Systemisk antibiotikabehandling rekommenderas i högst två omgångar om vardera tre månader. På grund av risk för antibiotikaresistens rekommenderas nu en mer definierad indikation och tidsbegränsad behandling av akne, till skillnad från den för närvarande stora förskrivning som sker till framför allt ungdomar. Fortsatt behandling med topikal terapi (adapalen alternativt kombinationen bensoylperoxidadapalen) efter avslutad peroral antibiotikabehandling är avgörande för att förebygga återfall och kan fortsätta under lång tid.

Kombinerade hormonella medel har visat god effekt vid lindrig till måttlig akne. Till kvinnor som har samtidigt behov av antikonception och som inte har riskfaktorer för venös tromboembolism kan kombinerade hormonella medel (etinylöstradiol plus drospirenon, eller etinylöst radiol plus desogestrel) ges. Både systemiska antibiotika och hormonell behandling bör ges i kombination med fortsatt lokalbehandling. 

Isotretinoin är det mest effektiva perorala läkemedlet vid svår akne och det enda som kan framkalla längre tids remission eller utläkning. 80–85 procent av patienterna blir fria eller nästan fria från akne efter 4–8 månaders behandling. Detta läkemedel är dock starkt teratogent, och exponering under graviditet kan leda till allvarliga fosterskador. Isotretinoin får endast förskrivas av hudläkare och bör endast förskrivas om risk för graviditet kan uteslutas, till exempel genom användning av högeffektiv preventivmetod.

Det finns inte vetenskapligt stöd för att rekommendera olika former av fototerapi eller stora doser av vitamin B5 som terapi vid akne.