Nödvändigt minska ohälsan i utsatta bostadsområden

Vårt hälsotillstånd bestäms av en rad faktorer som utbildning, arbete, ekonomi och bostad samt levnadsvanor. För att åtgärda uppkomna negativa hälsoeffekter behövs en väl fungerande hälso- och sjukvård samt socialtjänst. 

Storstadssatsningen var ett storstadspolitiskt åtgärdsprogram som pågick 1999–2004 med syfte att minska social och etnisk segregation, skapa förutsättningar för tillväxt och arbetstillfällen samt förbättra människors livsvillkor. Förbättrad folkhälsa var ett av åtta målområden. Totalt ingick 24 utsatta bostadsområden i Sverige i satsningen. Utvärderingar visade positiva förändringar, dock med begränsad varaktighet. 16 av dessa utsatta bostadsområden ligger i Stockholms län (Tabell I).

Rapporten »Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Stockholms län. Öppna jämförelser 2014« [1] bygger på data från Stockholms läns Folkhälsoenkät 2010 och från olika register. Utifrån denna rapport görs i Tabell II en jämförelse mellan den samlade befolkningen i dessa 16 utsatta bostadsområden i Stockholms län (här benämnd Storstadssatsningen SL) och Stockholms län i stort.  Storstadssatsningen SL skiljer sig avsevärt från Stockholms län i ett flertal bakgrundsvariabler: högre andelar utrikesfödda och med barn i hushåll med ekonomiskt bistånd men ­mindre andelar med eftergymnasial utbildning och med förvärvsarbete och betydligt lägre medianinkomst.

Livsvillkor: 30 procent av kvinnorna och 23 procent av männen i Storstadssatsningen SL uppger svårigheter att ­klara de löpande utgifterna, dubbelt så många som i Stockholms län. Liknande skillnader ses avseende andelen som avstått från att gå till tand­läkare på grund av dålig ­ekonomi. 

Mer än var fjärde i Storstadssatsningen SL uppger sig ha låg tillit till andra människor i det egna bostadsområdet – mer än tre gånger så många som i Stockholms län i stort.

Levnadsvanor: Stillasittande fritid är dubbelt så vanligt hos både män och kvinnor i Storstadssatsningen SL jämfört med Stockholms län. Daglig rökning är dubbelt så vanligt hos män i Storstadssatsningen SL som i Stockholms län, intensivkonsumtion av alkohol är mindre vanlig. 

Hälsoeffekter: Den självrapporterade hälsan är sämre i Storstadssatsningen SL än i Stockholms län (högre an­delar med sämre än god självskattad hälsa, långvarig begränsande sjukdom och problem med rörlighet). Fetma är dubbelt så vanligt i Storstadssatsningen SL som i länet.

Medellivslängden var 2007–2011 i genomsnitt 82,0  år bland kvinnor och 76,7  år bland män i Storstadssatsningen SL jämfört med 84,1 år bland kvinnor och 80,1 år bland män i Stockholms län. Skillnaderna har ökat från perioden 2003–2007 till perioden 2007–2011. 

I de flesta av ovanstående studerade variabler finns skillnader mellan utbildningsgrupper till nackdel för de med kort utbildning.

Nyligen analyserade undertecknad i en artikel i Läkartidningen [2] varför missnöjda primärvårdspatienter i utsatta områden i Stockholms län ofta söker akut på sjukhus. En rapport från Stockholms läns landsting [3] visar en hög­re förekomst av undvikbar slutenvård i områden med ­lägre medianinkomst i Stockholms län. Detta »speglar en högre sjuklighet och därmed ett större behov av sjukvårdsresurser och förebyggande insatser, inte minst inom primärvården, vilket bör beaktas vid resursfördelning« [3]. 

För att stärka sjukvårdsresurser och förebyggande insatser i utsatta bostadsom­råden i Stockholms län samt öka samverkan mellan olika lokala aktörer föreslås föl­j­ande: 

•Inför snarast ett socioekonomiskt index i ersättningssystemen i primärvårdens Vårdval Stockholm. 

•Vid sex vårdcentraler i socialt och ekonomiskt utsatta områden i Stockholms län bedrivs sedan 2008 ett pilotprojekt med befolkningsinriktad hälsofrämjande arbete. Utvidga detta projekt till alla vårdcentraler i utsatta bostadsområden i länet. 

•Inrätta socialläkarteam i utsatta bostadsområden med uppgift att bevaka de mest utsatta gruppernas situation. 

•Bygg ett närsjukhus i ett utsatt bostadsområde i Stockholms län. Förebilden bör vara Angereds närsjukhus i Göteborg. 

Sammanfattningsvis finns stora skillnader rörande bakgrund, livsvillkor, levnadsvanor och hälsoeffekter mellan personer boende i utsatta bostadsområden i Stockholms län och hela Stockholms läns befolkning. 

Att förstärka hälso- och sjukvårdsresurserna är en viktig pusselbit för att öka integrationen i utsatta bostadsområden. För att på allvar minska den etniska och sociala segregationen i dessa områden är det dock nödvändigt att förbättra förutsättningarna för människors dagliga liv i en mängd olika avseenden. I grunden handlar det om att få en mer rättvis fördelning av samhällets resurser. Problemen kan ytterligare förvärras om samhället inte har förmåga att nu göra denna breda och djupgående satsning i utsatta bostadsområden. Kravallerna i Husby med flera förorter i maj 2013 är ett exempel på vad som då kan hända.