I dag hörs en massiv kritik mot hur IT-systemen utvecklats och fungerar i vården. Dåliga system kostar samhället miljarder årligen i form av förlorad arbetstid, men vi får inte heller glömma bort säkerhetsrisker, frustration och stress vid bristande information och åtföljande risk för men hos ­patienter [1].

En orsak till utvecklingen är bristen på avsatta medel. Landstingen har satsat ynka 3 procent av sin omsättning på IT-området. Utveckling och support ingår oftast i den vanliga sjukvårdsbudgeten. Landstingens IT-avdelningar har fått styra och ta beslut utan tillräcklig förankring i verksamheten eller professionen, och utan egen klinisk eller vetenskaplig kompetens. 

På nationell nivå har projekten styrts av konsulter, med varierande grad av delaktighet av kliniskt verksamma läkare. Möjligheten att delta i referens- och användargrupper på arbetstid är beroende av de ­enskilda landstingens välvilja och vid införande av nya IT-lösningar har processer eller system oftast inte prövats eller utvärderats tillräckligt [2]. Ett känt exempel är Pascal [3, 4]. 

Nya IT-system innebär inte bara införande av ny teknik utan också behov av utbildning, förankring i verksamheten, anpassning till övriga system och framför allt integration med vårdens verksamhet och processer. För detta krävs ett MTO-perspektiv (människa–teknik–organisation) [5]. Förbättringar måste nu ske både ­lokalt och på det nationella planet. 

Lokalt krävs investeringar i modern teknik, tillgång till lokal support både i den dagliga verksamheten och vid strul och haverier. IT-ronder med fokus på verksamhetsutveckling måste genomföras, och systemen måste utformas ­utifrån användarbehörighet och användarverifiering. Användarna ska bara behöva logga in en ­gång och slippa hålla reda på flera olika lösenord (single sign-on) för att nå ett centralt nätverk (det vill säga använda en så kallad tunn klient). Utbildning i systemen behöver också förstärkas.

Regionalt bör fokus i första hand inte ligga på att införa ett gemensamt journalsystem utan på att lösa funktionalitet och interoperabilitet mellan olika system. Inera, landstingens e-hälsobolag, måste för att kunna uppnå önskat resultat ta fram en realistisk tidsplan och budget samt ha tydlig användarmedverkan när det gäller utvecklingen och samordningen av Nationell patient­översikt, Journal på nätet och den gemensamma läkemedelslistan. 

Nationellt behövs större grepp. Två utredningar från regeringshåll avseende bättre resursutnyttjande [6] och bättre IT inom hälso- och sjukvården [7] har vittnat om en tydlig ambition.

Fungerande IT-system behövs även för forskning, beslutsstöd och lärande [8, 9]. För att utveckla vården krävs tillgång till data av hög kvalitet. Kvalitetsregistren, som i dag skiljer sig åt stort vad gäller utformning och som ännu inte är integrerade med journalsystemen, kräver i dagsläget dubbeldokumentation, och de orsakar därmed extra tidsåtgång och risk för överföringsfel [2]. 

För effektiv och framgångsrik klinisk utveckling och forskning måste systemen för journaldokumentation integreras med kvalitetsregistren [10]. Ett steg i rätt riktning är den pågående översynen av samtliga register [11]. Om IT-sy­stemen kan ges en tillräckligt bra standardiserad struktur [12, 13]  behövs inte separata kvalitetsregister. E-delegationen har med bland annat Öppna data och PSI (public sector information) ­visat hur fritext ska struktureras så att våra IT-stöd enkelt kan hitta rätt information [14].

Beslutsstöden inom vården måste utvecklas, vara interaktiva och framför ­allt integreras med befintliga journalsystem. Flera goda exempel finns eller är under utveckling [15]. En utredning som föreslagit ett nationellt hälsobibliotek med aktuella riktlinjer och andra beslutsstöd som skulle kunna underlätta läkarens vardag och fortbildning [16] har dock lagts på is. Andra exempel på nationella initiativ är Mina vårdkontakter och det planerade Hälsa för mig, men för att de ska bli effektiva verktyg för professionen måste de kopplas till befintliga journalsystem.

Läkemedelsverket svarar sedan 2012 (på samma sätt som för medicintekniska produkter) för tillsynen av de me­dicinska informationssystemen. Vid misstanke om ­avvikelse eller vid uppkomna fel ska en anmälan göras till ­Läkemedelsverket [17]. Detta har inte fungerat. Om Läkemedelsverkets tillsyn genomförts konsekvent hade sannolikt flera system inte godkänts.  Läkemedelsverket krävde fas 1–4 prövningar innan ett nytt IT-system ska användas fullt ut i likhet med vad som krävs vid införande av läkemedel.

Läkemedelsverket har tagit fram underlag som ska vägleda tillverkare och landstingens IT-ansvariga i att utforma och använda IT-system i vården på ett bättre sätt [18]. Om detta underlag används rätt kan det leda till bättre lokala och nationella IT-system. 

Insikten om ineffektiviteten och patientosäkerheten inom vårdens IT-sy­stem är stor. Professionens synpunkter börjar respekteras och efterfrågas tydligare, men även patienterna ska kunna kräva fungerande system i sina kontakter med vården. Den nya eHälsomyndigheten bör få möjlighet att förvalta en plattform med gemensamma lösningar för bland annat Nationell patientöversikt, Hälsa för mig och Journal på nätet. 

För att samordna olika satsningar hos Socialstyrelsen och Läkemedelsverket respektive hos huvudmännen och Inera och kunna tillgodose klinikens, patienternas och forskningens behov bör Socialdepartementet upp­rätta en nationell e-hälsostrategi och handlingsplan, liknande den nationella läkemedelsstrategin [19]. eHälsokommittén har samlat synpunkter från berörda, bland annat professionens organisationer, i en första lovande delrapport [7]. Nu återstår att omsätta den färdiga utredningen (mars 2015) i en finansierad handlingsplan. Den nya regeringen måste också göra tillräckliga satsningar.

Sammanfattningsvis står vården inför ett gigantiskt behov av kompetensutveckling och insatser inom IT-området. Användarperspektivet måste tas tillvara, prioriteringar måste göras och pengar skjutas till från både stat och landsting för att vi ska kunna ta vara på de möjligheter IT kan erbjuda för patientsäkerhet, verksamhetsutveckling och forskningens framtid i Sverige [20]. Detta kommer att kräva många miljarder. Men det är pengar som vi förhoppningsvis snabbt kommer att kunna ­spara in.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.