För samtalet vidare
Den 2 okt 2014 träffades nio pensionerade allmänläkare och geriatriker samt en före detta chefstjänsteman för att minnas och ventilera primärvården i Dalarna under 40 år. Rubriken var »Hur kunde det bli som det blev?«. Det sex timmar långa samtalet blev mycket givande, och vi vill föreslå kollegor landet runt att göra något liknande.
Den moderna primärvården skapades på 1970-talet och vi fick allt eftersom ett ökat självförtroende. Vi tog på oss alltför många patienter/uppdrag från länssjukvården på kort tid. Nya vårdcentraler byggdes och vi hade vind i seglen. Den så kallade Dalamodellen skissades i början av 1990-talet, men kom aldrig i gång. Att låta primärvården »äga« alla sjukvårdspengar och sedan via kontrakt köpa all specialistvård blev för magstarkt för både sjukhusen och politikerna att svälja.
Efter Ädelreformen (1992) kom husläkarlagen 1994. Lagen blev en ödesfråga. De fungerande vårdlagen (som befolkningen accepterat) splittrades, för nu skulle alla välja egen doktor. Inarbetade läkare (särskilt kvinnliga läkare) fick långa listor medan nyetablerade läkare med utländska namn fick det svårare. Från 170 fasta läkare dalade antalet snabbt i vårt län. Till detta kom besparingar på ST-tjänster i allmänmedicin.
Politiska nämnder och styrmodeller har sedan dess avlöst varandra. I dag finns ingen primärvårdsnämnd, vilket är en stor nackdel för primärvårdens utveckling. Behovet av läkare för den växande äldregruppen och hemsjukvården har inte kunnat mötas. Kvalitetsregister och andra uppgifter stjäl tid från patientmöten. Jourfrågor, datorisering, stafettläkarproblemet samt vårdvalet är viktiga samtalsämnen.
Nypensionerade borde få mer gehör för personliga lösningar kring fortsatt deltidsarbete. En notering är att allt färre AT-läkare planerar att bli allmänläkare. Detta oroar oss mycket. Var finns de nya visionerna? Vilka kliver fram på barrikaderna? Förvaltar vi och dagens tjänstemän bara det som uppnåtts? Frågetecknen är många. Låt samtalen spridas över landet.
