Öppna data viktig pusselbit i framtidens forskningsmetod

Att få fram originaldata som ligger till grund för en vetenskaplig publikation är ofta svårt. Det har bekräftats av empiriska undersökningar. Savage och Vickers [1] försökte få fram tio dataset från artiklar i PLoS-tidskrifterna. Endast ett ­dataset levererades, trots att PLoS-­tidskrifternas policyer kräver av artikelförfattare att data ska göras tillgängliga på förfrågan. Vines et al [2] undersökte 516 artiklar inom ekologi. Endast 101 dataset (19 procent) kunde fås fram. Ännu en indikation på att data är svårtillgängliga är att publicerade data så sällan reanalyseras. I en aktuell meta­analys kunde endast 37 reanalyser av kliniska prövningar identifieras i hela den medicinska litteraturen [3].  

När data inte kan granskas och återanvändas försvinner viktiga värden. Naturligtvis är detta ett kvalitetsproblem i forskningen. Resurser har anslagits till att samla in data, och i många fall har patienter och friska forskningspersoner underkastat sig olika typer av risker och intrång. Kostnaderna och riskerna har motiverats av potentiella kunskapsvinster. Men om data är borta och inte längre kan ligga till grund för kunskapsbygget försvinner motivet. Därför är rapportering av forskningsdata ett etiskt grundkrav. 

Öppen publicering av data är det säkraste sättet att garantera att data är och förblir tillgängliga, både för upphovspersonen och för forskarsamhället i övrigt.

Det finns flera andra viktiga anledningar till att publicera öppna data. En är den demokratiska. Det borde stå varje medborgare fritt att värdera den kunskap som ligger till grund för olika beslut i samhället. Detta framstår som särskilt motiverat i de fall forskningen finansierats med skattemedel. Vidare kan öppna data bidra till att stävja olika manipulationer av data och analyser som inte direkt är fusk men som ändå kan leda till felaktiga tolkningar (så kallade questionable research practices). Exempel kan vara byte av utfallsmått, okontrollerade subgruppsanalyser, godtyckligt uteslutna datapunkter eller olämpliga strategier för statistisk modellering.

Vetenskapsrådet föreslår nu nationella riktlinjer för öppna data [4]. I skrivande stund och fram till den 2 november 2014 går det att lämna synpunkter på förslaget till riktlinjer. Förslaget inne­håller mycket balanserade resonemang om utmaningar med öppna data avseende till exempel forskningspersoners integritet och kommersiella forskningsintressen. Jag vill uppmana alla som tycker att öppna data är värdefulla att göra sin röst hörd. Principen om öppenhet behöver stöd. Och införandet behöver inte skjutas upp till 2025, som Vetenskapsrådet föreslår, utan borde kunna ske betydligt tidigare. 

Förslagets grundinriktning är alltså bra. Men mer än goda riktlinjer torde krävas för att göra öppna data till en allmänt vedertagen praktik. Vi behöver en kulturförändring som gör att forskare upplever det som meningsfullt att pub­licera data. För att nå dit kommer det förmodligen att krävas dels en mekanism för att återföra erkänsla till den som genererat data, dels en genuin efterfrågan på data. 

Vi behöver mer forskning som drar full nytta av data som redan samlats in. Det handlar inte främst om kritiska reanalyser, utan om att integrera ett metaanalytiskt arbetssätt i vårt vardagliga arbete. Genom att rutinmässigt väga samman nya data med gamla kan vi nå direkt till bästa möjliga uppskattning av den effekt vi studerar [5].

I takt med att fler och fler forskare ­publicerar data öppet blir den medi­cinska forskningen en öppnare verksamhet. Därmed blir också våra slut­satser mera trovärdiga. För att accelerera denna gynnsamma utveckling bör vi gemensamt ta ansvar för att värdesätta öppna data, till exempel vid beslut om forskningsanslag och tjänstetillsättning. 

Vi bör också uppmuntra forskning som utnyttjar redan insamlade data till metaanalyser eller för att kritiskt omtolka rapporterade fynd. På så vis kan vi steg för steg närma oss att samla data från spridda arkiv till att bli en gemensam skatt och en solid grund för det ­vetenskapliga kunskapsbygget.