Hotad språkvård hotar även den medicinska säkerheten

Regeringen föreslår i sin budgetproposition att nästan hela anslaget till Terminologicentrum dras in 2016 [1], men man skriver inget i propositionen om hur Terminologicentrums uppdrag ska ändras. I Näringsdepartementets riktlinjer för budgetåret 2014 avseende Terminologicentrum anges som mål för dess verksamhet att »Genom terminologiarbete verka för en effektiv fackspråklig kommunikation i svenskt näringsliv och i samhället«. 

I kommentarer till propositionen har det emellertid framkommit, bland annat i en intervju i Språktidningen med Eva Lindström, statssekreterare åt närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S) [2], att det är regeringens önskemål att denna verksamhet fortsättningsvis ska vara helt privat finansierad genom att Terminologicentrum tar betalt för sina tjänster. Detta kommer att innebära att endast frågor av ­direkt intresse för kunderna hanteras av Terminologi­centrum.

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 9 november [3] kri­tiserar Svenska Akademiens ledamöter förslaget i budget­pro­posi­tionen och beskriver ­Terminologicentrums verksamhet. Man ser en risk för att utvecklingen av svensk fackterminologi blir okontrollerad med försämrad begriplighet som följd. 

Också Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård känner stark oro och vill fokusera på riskerna – även de rent medicinska – om terminologiarbete och språkvård försämras som en följd av ­regeringens budgetproposition.

Hälso- och sjukvården i Sverige drivs fortfarande i dominerande utsträckning av det allmänna. Genom att driftsansvaret ligger på landstingsnivå skulle, i linje med regeringens strategi, varje landsting utnyttja Terminologicentrum mot reguljär betalning för utveckling och vård av hälso- och sjukvårdens fackterminologi. Socialstyrelsen har ett ansvar att förvalta det medicinska fackspråket (Nationellt fackspråk) och behöver i det arbetet terminologisk expertis med generell utblick över fackterminologi.

Den medicinska utvecklingen leder till att nya begrepp tillförs fackområdet, allt oftare med engelskspråkiga termer men också latinska. Det behövs en nationell enighet om hur dessa begrepp ska benämnas på svenska, genom svenskspråkiga termer eller accepterade låneord. I det senare fallet ska regler för försvenskning av låneord beaktas. Detta är Terminologicentrums uppdrag, och genom att statsanslaget dras in kan denna tjänst till samhället fortsättningsvis inte ges.

I utredningen »Rätt information på rätt plats i rätt tid« (SOU 2014:23) understryks vikten av att hälso- och sjukvården disponerar behövlig information för att kunna bedriva god och säker vård. Med sikte på att all sådan information ska vara tillgänglig och begriplig för såväl informationssystemen som hälso- och sjukvårdspersonalen finns i dag en organisation för nationellt fackspråk och gemensam informationsstruktur under ledning av Socialstyrelsen. Terminologicentrum har bidragit till utformningen av det nationella fackspråket så här långt. 

När medicinsk verksamhet utvecklas kommer nya företeelser att få stor betydelse för medicinsk kvalitet och säkerhet. När dessa begrepp ska benämnas är det nödvändigt att en nationell enighet nås så att inte ett och samma begrepp förses med olika termer i olika informationssystem och hos olika sjukvårdshuvudmän (privata och offentliga). 

Det är Terminologicentrum som har kompetensen att analysera fackbegrepp och garantera tydlighet och entydighet i de benämningar som bestäms för de nya begreppen. Om vi förlorar denna tjänst kommer den medicinska säkerheten att äventyras av risk för missförstånd vid informationsutbyte mellan aktörer i hälso- och sjukvården och mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonal. 

Samverkan med Terminologicentrum är viktig och värdefull för arbetet i Läkaresällskapets språkkommitté, och det är angeläget att Terminologicentrums kompetens och fackspråkliga överblick inte begränsas.

I Svenska Akademiens debattartikel framförs farhågan att leverantörer av medicinska informationssystem hävdar upphovsmannarätt när de själva bekostat det terminologiska arbetet. Det är omöjligt att värdera risken för en sådan effekt av regeringens vilja att privatisera terminologiarbetet, men frågan bör belysas och eventuellt bli föremål för lagstiftning innan samhället avhänder sig det övergripande ansvaret för utveckling av språk och terminologi inom hälso- och sjukvården, liksom, förstås, inom andra delar av samhället. 

Läkaresällskapets språkkommitté ­ansluter sig till den uppmaning som ­redan kommit från flera organisationer att regeringen omprövar förslaget till minskat anslag åt Terminologicentrum.

Länk till namninsamling mot förslaget