Nyligen publicerades en översikt av Bells pares i Läkartidningen [1]. Ett flertal försök till förklaringar av Bells pares har framförts under åren. Förklaringen till att etiologin forfarande är okänd är förmodligen att det inte finns någon gemensam etiologisk faktor men väl en gemensam patogenes. Den vanligaste etiologiska faktorn som i dag diskuteras är olika typer av virusinfektioner, men några entydiga bevis har inte kunnat påvisas. Mot virusetiologin talar dessutom den uteblivna effekten av antiviral terapi. Ischemi har också framförts som en möjlighet, som följd av till exempel vaskulit, även här utan några påvisbara vetenskapliga bevis.

Ett välkänt kliniskt faktum är att paresen ofta uppträder i anslutning till något av ett flertal sjukdomstillstånd, till exempel mononucleosis infectiosa, leukemi och sarkoidos med flera. Gemensamt för dessa tillstånd är att de engagerar lymfsystemet, något som även virusinfektioner av olika slag gör.

Det enda obligata kliniska fyndet vid Bells pares är att nervus facialis [2] samtliga tre motoriska grenar är drabbade. I vissa fall kan också funktionen av chorda tympani, nervus stapedius och nervus petrosus superficialis vara drabbade. Dessa tre senare grenar lämnar alla nervus facialis i benkanalen medan de tre motoriska grenarna återfinns kaudalt om denna.

Engagemanget av lymfsystemet, liksom lokalisationen av paresen, gör området kring foramen stylomastoideum av särskilt stort intresse ur anatomisk synpunkt. Där nerven lämnar os temporale via foramen stylomastoideum är den inbäddad i mycket stram bindväv. Nervutträdet är upptill begränsat av skallbasen och åt bägge sidorna av benstrukturer; processus mastoideus och processus stylomastoideus. En viktig struktur som ofta glöms bort i sammanhanget är halsens djupa lymfkärlsträng, som också utgår från detta område.

Facialisnervens kärlförsörjning i den vertikala delen av benkanalen är också av intresse. Nerven försörjs i cirka två tredjedelar kranialt om utträdet från arteria stylomastoideus av en gren från arteria carotis externa. Den övre tredjedelen försörjs av arteria petrosus superfacialis med ursprung från arteria caroticus interna. Dessa två kärlsystem möts i en anastomos vars läge naturligtvis i viss mån kan variera något från individ till individ.

I sökandet efter orsaker till paresen har man i regel fokuserat på förändringar i benkanalen eller i blodet. Området kring nervens utträde ur os temporale har däremot inte ägnats något större intresse. Kopplingen mellan Bells pares och sjukdomar i lymfsystemet för dock tanken till detta område. Ett akut engagemang av lymfkörtlar från halsens djupa lymfkärlsträng har sannolikt en stor betydelse för patogenesen vid Bells pares.

Ett vanligt debutsymtom är obehag runt öronregionen på den drabbade sidan: allt från lätt tryckkänsla till värk. Svår smärta är ofta en indikation på en något sämre prognos. Förklaringen till detta debutsymtom kan mycket väl vara en akut ansvällning av lymfkörteln i det aktuella området runt foramen stylomastoideum.

Denna ansvällning kan säkerligen också orsaka en kompression av nerven och dess kärlförsörjning med åtföljande ischemi och ödem som omfattar en större eller mindre del av nervens vertikala intraossösa förlopp, ett ödem som beskrivits vid tidigare dekompressionsoperationer i den vertikala delen av nervens intratemporala förlopp. Utbredningen av detta ödem förklarar också varia­tionen i engagemanget av chorda tympani, nervus stapedius och nervus petrosus superficialis. Den belagda effekten av steroidterapi vid Bells pares är säkerligen också betingad av en positiv påverkan på ödemet.

Sammanfattningsvis kan Bells pares orsakas av en akut ansvällning av en lymfkörtel högt upp under skallbasen i närheten av foramen stylomastoideum. Nerven, som är omgiven av stram bindväv, utsätts då för en kompressionsskada i det trånga utrymmet mellan processus mastoideus och processus stylomastoideus. Med moderna radiologiska metoder bör det inom en snar framtid bli möjligt att bevisa eller motbevisa riktigheten i denna hypotes.