Ge stöd till den som åtalas för fel i arbetet

Att läkare lagförs på grund av brister i sin yrkesutövning är ett nytt fenomen. Med nuvarande lagar och regelverk och med IVO:s (Inspektionen för vård och omsorg) utredningar och bedömningar är det sannolikt att detta blir allt vanligare. Läkarförbundets tystnad vid dessa processer är slående och stötande. 

Situationen för anestesiläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus illustrerar väl vad en kollega kan få utstå utan rimligt stöd från kollegor, Läkarförbundet och arbetsgivare. Processen kännetecknades av tystnad, marginalisering och uteslutning ur det kollegiala sammanhanget. Nu senast var en kollega i Småland åtalad för vållande till annans död i samband med en förlossning. Efter en lång fläckfri karriär fick han ansvar för förlossningen strax innan han gick i pension. Han friades i domstol från anklagelsen vållande till annans död, men förlorade sin legitimation. Även här märker man den slående tystnaden i omgivningen. 

Varför är det så här? Är vi så rädda för att anklagas för att i missriktad kollegialitet sluta upp bakom varandra, och dölja felaktiga handlingar, att vi väljer tystnaden? Eller är det så att vi i en falsk självbild tror oss vara felfria? Det behövs inte mycket erfarenhet av kliniskt patientarbete för att inse att vi alla av och till gör fel. Ibland med ytterst tragiska konsekvenser.  

Läkarförbundet måste, oavsett skuldfrågan, engagera sig, och inte aktivt välja  tystnad. Jag föreslår följande:

• Läkarförbundet bör tillsätta en utredning om hur man ska stödja läkare i utsatta situationer, samt kartlägga hur ofta läkare lagförs.
• Om en kollega åtalas på grund av bristande yrkesutövning ska förbundets lokala representanter ansvara för att sätta ihop en lokalt förankrad stödgrupp.
• Läkarförbundet bör se till att den åtalade får en bra advokat, och vid behov stå för advokatarvodet.
• En representant från Läkarförbundet bör närvara vid rättegången.
• Läkarförbundet bör framföra till IVO att utredningar och bedömningar ska göras av personal med aktuell erfarenhet av aktivt arbete inom klinisk medicin.
• Anestesikollegan vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som for så illa under de juridiska turerna kring hennes fall och inte fick rimlig ersättning från staten, bör få ekonomiskt stöd från Läkarförbundet. Det var medlemmar i förbundet (kollegor, divisionschef och sjukhusledning) som inte slöt upp och gav ett rimligt stöd i denna mycket utsatta situation. Ersättningen ska inte ses som en kompensation utan som en solidaritetshandling.

Läs repliken:
Förbundet är aktivt, men kan inte vara ombud